Det kommer en längre post snart (sannolikt på jardenberg.se), men eftersom jag nyss blev anklagad för att vara dotcom:ig och hävda att ”läsarnas tid ska betala journalisternas lön” så måste jag klargöra lite snabbt:
- Verktygen är journalisterna, varumärket, marknadspositionen, utvecklingsavdelningen etc. Innehållet är ett verktyg.
- Produkten är publiken, relationen, marknadsinformationen och allt annat som vi kastar bort, missbrukar, misshandlar idag.
- Kunden är marknaden, som betalar – med riktiga pengar – för olika delar av vår produkt.
”Monetize users, not content”
Jag anser inte att det här är varmluft, jag menar att det är en ganska vedertagen modell för många framgångsrika företag idag. Google är ett bra exempel.
Men visst är du dotcom:ig. Det är väl inget negativt i det? Om någon hade sagt det till mig, hade jag tagit emotde du upplever som en anklagelse som något mycket positivt och ett erkännande på att jag arbetade med dot n.
Vore kul om du tar upp följande frågeställning (om inte annat, så i en bisats då min frågeställning är på skisstadiet och behöver opposition): Differentiering av nätvaluta och hur den kan växlas till valuta som fungerar i resultaträkning/balansräkning och gentemot investorer (läs: cash)
Har en längre text om detta på G om du är intresserad.
Håller med Erich, klart du är Dot comig men inget fel i det.
Att Publiken är ett verktyg får jag inte ihop på en gång.
Marknaden betalar inte alltid med pengar. Däremot tillför de värde som ibland är riktiga pengar, i andra fall något som kan mätas i värdet avpengar.
Jag tror att både Danne och jag har varit inne på det du berör, hur man ska ”växla” in mjuka värden som tex engagemang etc. Ska se vad jag kan göra vidare. Det är ju ett delikat problem, och jag är inte ens säker på att man ska försöka göra det. Det finns alltid en slutände man kan mäta i istället.
Publiken är inte ett verktyg i första hand (även om de bidrar till skapandet). Publiken är produkten.
Så delikat är det inte, men igen: det beror på den som sitter med huvudrätten (eller var det förrätten)
Ha ha
När man pratar nät-frågor, blir det ibland språkförbistringar. Jag misstänker att verktyg används i betydningen “vehicle “, alltså: verktyg, medel, uttrycksmedel, förmedlare.
Om du väljer en av tolkningarna, kan du kanske få ett förnuftigt svar. Dock i fortsatt argumentation, använd en tydlig svensk tolkning eller efterfråga en i stället för att använda en otydlig svensk tolkning som t.ex. verktyg.
(personligen hade jag föredragit “medel”)
Jag håller egentligen med dig, men tycker att det mest är semantik (“varmluft” ;). Man kan lika väl argumentera att Googles sökmotormodell handlar om att “monetisera” på andras innehåll (vilket är helt ok eftersom alla blir vinnare).
Innehållet är produkten/tjänsten som lockar användarna. Utan innehåll inga användare. Utan användare inga pengar.
För någon dag sedan länkade du till denna artikel (som visserligen fokuserar på annat): http://37signals.com/svn/posts/1890-the-bar-for…
Ett utdrag: “Come up with a product, charge money for it, make more money than it costs to run it, and you turn a profit! This is the formula that’s been in place since business began. Yet in front of a group of new tech entrepreneurs it seemed like a revelation, a brand new story never told before.”
Så enkelt, så rätt och så självklart. Med andra ord (mina egna): “Monetize the [user/content] by offering content that the user is prepared to pay for.”
Vi användare måste sluta förvänta oss att allting ska vara gratis. Använder/gillar vi något som någon annan har skapat så måste vi vara beredda att betala för det. Vissa tjänster kan säkert monetisera användaren på annat sätt, men vi kan inte förvänta oss att alla tjänster kan göra det. Gillar vi något så är det dags att börja betala, med riktiga pengar, inte eyeballs!
Från samma artikel: “Don’t agree? Would you take your next paycheck in page views? or users? or followers? or visitors? or eyeballs (remember that one from the 90s)? Go down to the corner store and plunk down a million impressions for a gum ball. They’ll probably call the cops.”
Först, ditt resonemang om google får det att låta som att de inte tillför något värde. Som om de inte har några kostnader. Det är inte billigare att skriva kod och algoritmer än att skriva notiser och reportage.
Att jag är en 37signals-fan betyder inte att jag inbillar mig att deras modell går att applicera på allt.
Du missar helt målet när det gäller de förutsättningar som gäller för en ”tidningssajt”, och det blir liksom inte mer sant för att du upprepar precis de missuppfattningar som jag försöker bemöta i den här posten.
Självklart tillför Google ett värde. Stort sådant. Men deras modell bygger på andras innehåll och användarens behov av att söka i det innehållet. Utan innehållet på nätet har Googles kod och algoritmer ingen betydelse.
Hur som helst, vad du egentligen säger är att tidningssajters innehåll inte är tillräckligt intressant för användarna att betala för, och därför måste sajterna hitta andra intäktsmodeller. Visst, det köper jag (delvis).
Men ett annat alternativ är faktiskt att sajterna ser till att skapa innehåll som användarna är beredda att betala för.
“Monetize the user” eller “Offer content that the user is prepared to pay for” är två olika lösningar på samma problem. Båda är lätta att säga men svåra att göra.
Hittills är det, vad jag vet, ingen tidningssajt som lyckats med “monetize the user”? Därmed inte sagt att det inte går, men det behöver inte heller vara den enda lösningen. Det finns tidningssajter som lyckas ta betalt för sitt innehåll.
“Monetize the user AND the content”.
Blev lite fel där i farten, skulle ju varit produkten
Ja, precis så. nu blev det fattbart.
Mediesajterna står för en liten bråkdel av googles index. De hade klarat sig utmärkt utan oss. Däremot svarar google-trafiken för runt 30-50% av många mediesajters total – så vem ska egentligen betala till vem?
Har mer krut, men batteriet i datorn är slut nu. Får återkomma. Men tugga gärna på ovanstående så länge.
Hur skulle det annars tolkas? Jag tycker verktyg är en alldeles uppenbar benämning.
Nevermind, vi behöver inte gräva i semantiken.
Jag har sovit på saken, och kommit fram till att jag faktiskt gillar ditt begrepp att “produkten är publiken”. Och Google säljer såklart publiken (eyeballs) till annonsörer (marknaden). Och publiken kommer dit på grund av innehållet, som då absolut kan kallas ett “verktyg” för att locka publiken.
Däremot tycker jag fortfarande att även innehållet är en produkt. Två olika produkter som har två olika kunder. Varje mediesajt borde monetisera båda, framför allt som att det hittills visat sig väldigt svårt att monetisera publiken, utöver annonsförsäljning som inte genererar särskilt mycket intäkter för de flesta sajter.
Har du (eller någon annan) exempel på hur en mediesajt kan monetisera publiken (utöver annonser)? För däri ligger ju hemligheten…
…och på tisdag startar ett exempel där modellen tydligt kan studeras: Idol 2009
:=)