Facitsjukan och mediebranschen

Visst känner vi alla till hur det gick för Facit och deras mekaniska räknemaskiner. Det gick inte alls. Hela företaget – dominerande över världen och en mångmiljardaffär – försvann i praktiken under loppet av bara ett par år. Och visst känner vi alla till begreppet ”disruption” som enligt tyda.se bland annat kan tolkas som sprängning eller sönderslitning.

Avgångsklassen på Skurups journalistlinje liknar nog inte riktigt någon annan. De har pluggat under en period av större förändringar för mediebranschen än någonsin tidigare. Kanske rent av disruptiva förändringar. Skickligt har de plockat upp tråden. Deras rullande projekt #4chang3 har jag skrivit om tidigare, och på deras sajt kunde man för ett par dagar sedan läsa:

Redaktionen som gjort 4chang3 föddes parallellt med finanskrisen. Snart följde en kris för mediehusen och våra framtidsutsikter utmålas som nattsvarta.

Samtidigt pågår en allt större konversation på nätet. Bilder tas, historier kommer på fil, debatten livas upp. Gratis. Ofta betraktat med förakt från ledarsidor.

Vi försöker ge läsaren mer. På nätet. Vi bjuder på material och försöker involvera läsaren i processen att göra tidning. Vi har sluppit tänka på press om annonsintäkter. Men, med tanke på hur lätt det är att publicera billigt på nätet (180 SEK) så borde ekonomin gå ihop.

Klassen avslutar sina studier med att ge oss tidningen ”4chang3 – Magasinet om förändring” och en av artiklarna kretsar runt ett samtal med Christian Sandström. Han forskar och sprider kunskap om Facit. Om företagets uppgång och fall, och alldeles särskilt med fokus på vad som hände när det gick åt helvete. Citerar två stycken, gå dit och läs resten:

Men i mitten av 60-­talet var de elektroniska räknarna bara en liten del av världens räknemaskiner. 1965 säljs bara fyratusen digitala räknare världen över. Och även om siffran året därpå ökar till 25 000 så är fortfarande Facits mekaniska teknik helt  dominerande. Sju år senare har det företag som 1922 grundades av Gunnar Ericssons far, under namnet Åtvidabergs mekaniska, avskedat tusentals av sina anställda och blivit uppköpta av Electrolux. Vad skulle man ha gjort för att överleva?
Christian Sandström blir tyst en lång stund.
– Det fanns inget man kunde göra. Nästan alla andra kontorsmaskinstillverkare går under vid den här tiden.

[…]

Det gick inte att bli ett företag som man inte var. Han jämför med en bläckfisk som spolas upp på land:
– En bläckfisk har ett antal egenskaper som gör den till just en bläckfisk. Men alla bläckfiskens fantastiska egenskaper förlorar sitt värde så snart den spolas upp på land.
Den digitala tekniken spolade upp Facit på land. Och där kunde man inte överleva.

Innan jag får höra igen att jag bara pratar undergång: Jag säger inte att mediebranschen måste gå samma öde till mötes som Facit. Jag vet att det finns en framtid för vår bransch, och det har jag envist tjatat om sedan många år tillbaka. Men vi måste vara klara över att det inte är självklart. Parallellerna är otäckt tydliga. Precis som Facit ser vi förändringen, frågan är vad vi gör åt det?

I fallet Facit är det intressanta att man började satsa på den digitala världen. Man startade bolaget Facit Electronics och man var bra på gång. Man hade koll på utvecklingen och visste nog precis vad som hände. Med örat mot marken insåg man att den digitala revolutionen stod för dörren, och var till och med tidigt ute med att försöka möta den nya marknaden. Men man kände det svårt att konkurrera och 1962-63 lade man ner det bolaget. Det var ju på de gamla mekaniska snurrorna man tjänade pengarna.

”Kugghjulen i räknemaskinerna var företagets själ”

Bonusläsning 1. Jag har haft för dålig koll på Christian Sandström. Det får bli ändring på det. Han gör härliga presentationer också. De ligger på Slideshare.

Bonusläsning 2. SvD fick pisk av Marknadsetiska rådet 1996, för att man i en annons drog växlar på Facits misslyckande. Så fick man minsann inte säga…

14 thoughts on “Facitsjukan och mediebranschen”

  1. Jag tycker att parallellen är lite för hård för att riktigt vara sann. Skillnaden i mina ögon är att Facit producerade något som var utdaterat vilket jag inte anser att media idag gör. Om man jämför med text som trycks på papper så är det kanske sant men det är ju inte det som kommer ur en journalist. Det som kommer ur en journalist är ju nyheter och nyheter har definitivt en plats idag och i framtiden.

    Reply
    • Men behovet av att räkna var ju inte utdaterat Magnus. Det var sättet man förväntades göra det på, verktygen man valde, som förändrades. Man gick helt enkelt från analogt till digitalt. Från mekaniskt till elektroniskt.

      Likheten är, tycker jag, övertygande.

      Reply
      • Jag vill mena att om de hade levererat matematik så hade de haft en chans, miniräknaren är ju däremot liksom pappret för tidningen bara kärlet i vilken matematiken levereras.

        Min övertygelse är att journalistiken kommer överleva och förmodligen frodas på samma sätt som matematiken gjort det (det görs fler beräkningar per dag idag än det gjordes under hela 60-talet, min grova uppskattning). Om det går att driva en nyhetscentral på det sätt som papperstidningen varit är jag alls inte lika säker på. Kanske blir redaktörens roll i framtiden att sålla bland de nyheter som publiceras av bloggare och journalister på andra ställen, kanske är det ett redan dömt yrke.

        På samma sätt som i skivbranschen tror jag det finns en chans att journalisten kan slippa mellanhanden, det behövs inget tryckeri, det behövs ingen redaktion, det behövs bara en blogg. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.

        Reply
  2. Jag tycker att parallellen är lite för hård för att riktigt vara sann. Skillnaden i mina ögon är att Facit producerade något som var utdaterat vilket jag inte anser att media idag gör. Om man jämför med text som trycks på papper så är det kanske sant men det är ju inte det som kommer ur en journalist. Det som kommer ur en journalist är ju nyheter och nyheter har definitivt en plats idag och i framtiden.

    Reply
    • Men behovet av att räkna var ju inte utdaterat Magnus. Det var sättet man förväntades göra det på, verktygen man valde, som förändrades. Man gick helt enkelt från analogt till digitalt. Från mekaniskt till elektroniskt.

      Likheten är, tycker jag, övertygande.

      Reply
      • Jag vill mena att om de hade levererat matematik så hade de haft en chans, miniräknaren är ju däremot liksom pappret för tidningen bara kärlet i vilken matematiken levereras.

        Min övertygelse är att journalistiken kommer överleva och förmodligen frodas på samma sätt som matematiken gjort det (det görs fler beräkningar per dag idag än det gjordes under hela 60-talet, min grova uppskattning). Om det går att driva en nyhetscentral på det sätt som papperstidningen varit är jag alls inte lika säker på. Kanske blir redaktörens roll i framtiden att sålla bland de nyheter som publiceras av bloggare och journalister på andra ställen, kanske är det ett redan dömt yrke.

        På samma sätt som i skivbranschen tror jag det finns en chans att journalisten kan slippa mellanhanden, det behövs inget tryckeri, det behövs ingen redaktion, det behövs bara en blogg. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt.

        Reply
  3. En liten detalj (som kan vara en STOR detalj i vissa fall) är väl att Facit inte bara tillverkade mekaniska räknare? De tillverkade elektromekaniska räknare. Morfar hade länge en – minns hur den rasslade så hårt att det hördes genom stommen i villan på landet. Och den störde kortvågsradion jag satt och lyssnade på… En detalj?
    Njaeee – steget från en elektromekanisk räknare med skrivremsa till en digital (med eller utan) är ur användarperspektiv kanske inte så stor – men för tillverkningen, kompetensen, rutiner och logistik – betydligt större.
    Hur svårt något är ter sig ofta RADIKALT olika beroende på i vilket perspektiv de betraktas.
    Det tekniska skiftet kan vara det LILLA – det stora skiftet blir att få Nisse som basar över det elektromekaniska tangentbordet att antingen lämna ifrån sig makten – eller sätta sig i skolbänken. Dessa mentala, maktmässiga och inte minst – ekonomiska omtransfereringar – det är bland det svåraste som finns…

    Reply
  4. En liten detalj (som kan vara en STOR detalj i vissa fall) är väl att Facit inte bara tillverkade mekaniska räknare? De tillverkade elektromekaniska räknare. Morfar hade länge en – minns hur den rasslade så hårt att det hördes genom stommen i villan på landet. Och den störde kortvågsradion jag satt och lyssnade på… En detalj?
    Njaeee – steget från en elektromekanisk räknare med skrivremsa till en digital (med eller utan) är ur användarperspektiv kanske inte så stor – men för tillverkningen, kompetensen, rutiner och logistik – betydligt större.
    Hur svårt något är ter sig ofta RADIKALT olika beroende på i vilket perspektiv de betraktas.
    Det tekniska skiftet kan vara det LILLA – det stora skiftet blir att få Nisse som basar över det elektromekaniska tangentbordet att antingen lämna ifrån sig makten – eller sätta sig i skolbänken. Dessa mentala, maktmässiga och inte minst – ekonomiska omtransfereringar – det är bland det svåraste som finns…

    Reply
  5. Kan inte låta bli att minnas början av 1990-talet. Efter några års hårda diskussioner på tidningsredaktionen fick då ett antal reportrar ett ultimatum: antingen så lär du dig skriva på dator eller så får du sparken. Det fanns nämligen ett gäng som vägrade lämna sina skrivmaskiner och istället fick någon annan skriva in deras pappersmanus i datorn. Minns tyvärr inte vilket år de sista skrivmaskinerna åkte ut men det bör ha varit runt 1993…?
    Nu jobbar jag inte på dagstidningsredaktion idag men det skulle vara intressant att höra hur dagens diskussioner går – och hur vi kommer att se på dem om 15-20 år…

    Reply
  6. Kan inte låta bli att minnas början av 1990-talet. Efter några års hårda diskussioner på tidningsredaktionen fick då ett antal reportrar ett ultimatum: antingen så lär du dig skriva på dator eller så får du sparken. Det fanns nämligen ett gäng som vägrade lämna sina skrivmaskiner och istället fick någon annan skriva in deras pappersmanus i datorn. Minns tyvärr inte vilket år de sista skrivmaskinerna åkte ut men det bör ha varit runt 1993…?
    Nu jobbar jag inte på dagstidningsredaktion idag men det skulle vara intressant att höra hur dagens diskussioner går – och hur vi kommer att se på dem om 15-20 år…

    Reply
  7. Något av en tangent (och dessutom på ett gammalt inlägg, ser jag nu), men Facit-historien får mig att tänka på den briljante Russel Davies, som jag nyligen såg på dConstruct-konferensen i Brighton. Han gjorde ett hysteriskt roligt prat om “papernet” och hur svängningar mellan digitalt och analogt inte alltid är alldeles självklara.

    I framförandet berättade han om hur han och några vänner på skoj tänkte trycka upp några av deras vänners blogginlägg som en tidning. De upptäckte att det var fantastiskt billigt, och det slutade med 5000 ex av “Things our friends have written on the internet” (http://twurl.nl/im181j), som blev jäkligt populär. Många poängterade att pappersformatet fick dem att läsa artiklar som de annars inte orkat läsa – pappersformatet förändrade inläggens materiella affordance, för att uttrycka sig “Normanskt”…

    Poängen med historien var att de fascinerades över upptäckten av en billig och effektiv mekanisk infrastruktur/maskinpark som kanske är på väg att bli irrelevant för en sak, men delvis kan användas för en annan. Facit hann inte anpassa sig och sina maskiner, men tankeställaren i sig känns kul: om din nisch är på väg att dö, se till att öppna upp & försök bygga broar till andra mentala ytor, så kanske ett tillfälle uppenbarar sig…

    Nåväl, det roligaste var när han visade en slide som han visat för någon tidning när han föreläst om dem kring hela idén: “We killed your business – Now we want your machines”, givetvis uppläst med robotröst… :-)

    Reply
  8. (Märkligt – vi skrev nyss ett paper här på min enhet som heter “Med Facit i hand”. Som just handlade om poängen med att hålla koll. I synnerhet när man sitter med facit i hand!))

    Reply

Leave a Reply