Gästblogg: Godbitar från Alan Webber

Vi publicerade tidigare en intervju med Alan Webber och här är en uppföljning från det seminarium som hölls i anslutning till hans sverige-besök. Stort tack till utmärkta rapportören på plats: Jonas Hombert, VD i Jaycut.

I förra veckan hade jag förmånen att få delta i ett seminarie med Alan Webber (Tack Jan de Man Lapidoth!), grundare av Fast Company och skribent för Harvard Business Review. Även om tankarna inte nödvändigtvis var revolutionerande så var flera bestående, och på samma sätt ska jag nu försöka redogöra för dem nedan. Inte med mål att chocka er här och nu, utan för att ge er något som ligger kvar i bakhuvudet även vid frukosten om fem dagar från nu.

Alan såg att USA haft mer eller mindre stora ekonomiska kriser var 10:e år under en lång tid, och att det ofta berodde på företagsledare. Han frågade sig: Hur kommer det sig att några av världens främsta affärsskolor inte kan producera bättre ledare? Varför är ”maximize value for shareholders” fortfarande standardsvaret som MBA-graduates ger på frågan om VD:s roll, och inte något mer långsiktigt?

För att dra sitt strå till stacken för att lösa problemet skrev han Rules of Thumb (på svenska via Bookhouse), innehållandes 52 tumregler ”för att lyckas med affärer utan att förlora sig själv”. Ur dessa 52 är följande fyra hans favoriter:

  1. Fråga först vad slutmålet är, jobba dig sen bakåt ifrån det. (Såklart historiskt förenklat:) Under Vietnamkriget vann USA varje slag, men inte kriget. De hade inte definierat vad som skulle innebära vinst.
  2. Min personliga favorit: ”Innovation happens when the cost of the status quo is greater than the risk of change”. Se denna som två variabler vars inbördes relation avgör om innovation sker eller ej, och vips har man en förklaring till varför allt från politiska partier till stora företag rör sig eller dör. Och viktigare, man har ett recept för hur man gungar båten nog för att skapa innovation (fast tidningsbranschen kanske är som en riktigt bred kanadensare byggd för amerikanska barnfamiljer, eller vad säger du Joakim?)
  3. ”If you wanna see things with fresh eyes, reframe the picture”. USA:s järnvägsbolag gick åt pipan för att de inte insåg att de konkurrerade med alla transportmöjligheter, inte bara andra järnvägar. Säljer du vad dina kunder köper?
  4. Som ledare är en viktig arbetsuppgift att filtrera ut signalen ur bruset, eller som jag definierar det, faktan om vad som verkligen sker från ”allt annat”. Dock tycker jag inte nödvändigtvis att det är ledarens uppgift att presentera slutsatser, utan snarare i rollen som moderator presentera fakta och hantera en dialog i teamet. Det leder till de bästa slutsatserna.

Lite andra godbitar:

  • ”Nothing on earth is infinitely tall, so why do we expect even the largest corporations to maintain 10% annual growth?”
  • Gör din företagskultur tydlig och kommunicera den explicit. Det gör att utomstående kan ifrågasätta när du frångår den, vilket i stort hjälper till att hålla företaget på spåret (inte minst moraliskt)
  • Man borde studera business mer som läkare studerar människor. Inte bara fokusera på vad som fungerar utan även titta på nedbrytning, begränsningar, moraliskt ansvar gentemot ”patienter” och, helt klart, död. Jag tycker ofta att post-mortems av företag klart mer intressanta än medias eviga fokus på framgångssagor (en del av vad jag brukar kalla ”den förbannade lögnen” som hindrar nyföretagande, mer om det en annan gång).
  • USA’s främsta misstag är synen att ”nothing succeeds like excess”. Såväl Enrons som Lehmans grundidéer var bra, men går helt åt pipan när man försöker skala upp det att bli hur stort som helst. Subprime-lån, okej, men kanske inte till ALLA.

Som ni ser verkar inte tankarna nödvändigtvis ”revolutionerande” utan känns rätt förståeliga och tillämpbara. Precis det kan härledas till den i mitt tycke kanske viktigaste av Alans poänger: komplexa lösningar på problem kan vara korrekta, men de blir bara tillämpbara först när de kan förklaras på ett enkelt sätt. Det är först då de kan spridas.

Det är först då de kommer upp i ditt bakhuvud om fyra dagar och 56 minuter från nu. Trevlig frukost!

Mvh,
Jonas Hombert VD, JayCut
Twitter
, om entreprenörskap, management och livet

Leave a Reply