jardenberg kommenterar – 2010-01-23

– Åhh, vilken perfekt inledning på helgen. Nu kör vi!

– Bad Facebook. No cookie.

– Det är pinsamt men jag hade faktiskt inte läst den här innan jag skrev det här https://jardenberg.se/b/nyt-tanker-straffa-sina-basta-vanner/. Z är också inne på samma tema: http://samesamebutdifferent.se/2010/01/22/ska-vi-jobba-med-eller-mot-lasarna/

– Bra tankar, men glöm inte bort historiken: http://www.useit.com/alertbox/990321.html Det finns fler bra skäl till att en URL bör vara hackable.

– Glad över att ha sammanfört Bonnier med Chris Thorpe och glad över att se det här ta form. Kanske lite ledsen över att inte vara en del av det…

– Gammal nu, men bra lördagsläsning. Tipstack till @mymlan

– Deras fuling med Hans Kullin (http://www.socialamedier.com/2010/01/21/virality-kopierar-andras-arbete/ se också kommentarerna) fick mig att kika in på Virality lite extra. Och den här sidan fascinerar mig mer än något annat. Man ska vara duktiga på sociala medier – men verkar helt ha missat det där med hur viktigt det är att vara personliga. Var fan är namnen. Vilka är ni på riktigt. Den här sidan, under den rubriken, är ett hån.

– Min enkla lösning: vi gör som jag säger och byter till engelska. Inte nog med att svensklärare blir helt obsolet, det blir dessutom helt naturligt att sär skriva.

– Undrar om Mashable funderar över vilken roll de spelar i PR-jippot ;)

– Problemet: det är inte tidningarna som ska göra det här. Det är det här som facebook och andra är på väg att göra, och gör bättre. Det är andra som kommer att vara naven i min personifiering och det är good and fine. Det har aldrig varit tidningens sak att vara så individuell, det ligger inte i deras dna och det hör inte hemma där heller.

Frågan för tidningarna är snarast hur de ska fortsätta förtjäna sin plats som en ”slot” i det scenario som Peter målar upp här. Det är en full tillräcklig utmaning.

Guardian är de enda som fattat på riktigt, so far. ”Weaving the Guardian into the fabric of the internet” säger man. Inte tvärtom. Det är där Peter går vilse.

– Snyggt och snabbt. Extremt nyttigt. Men tyvärr inte lika bra i iphone, än.

– Dave Winer, den gamle gnällspiken, protesterar mot Twitters Suggested users list. Och jag tycker trots allt att han argumenterar väl.

– Genom att göra ett taggmoln baserat på de listor jag är uppsatt på får man en bild av mig. Det är iaf teorin. Är jag verkligen så mycket media?

– Som användare applåderar jag det här. Som sajtägare är det klart att det finns en brytpunkt. Ju mer innehåll google processar och visar redan i sökresultatet, ju färre klick till innehållssajten blir det ju.

Men det är inget att gnälla om, det som är bra för användaren vinner alltid. Bara att älska alltså.

– Svenskan inleder samarbete med Booli. Bra!

– Jag är lite förundrad över det här, det känns mest som ett PR-stunt. Så här:

Eftersom att Sydsvenskan redan har utgivningsbevis för tidningen så följer det med över till de digitala kanalerna. Det finns alltså inget separat utgivningsbevis för sydsvenskan.se (webbplatser utgivna av massmedieföretag: http://www.rtvv.se/se/Internet/databaser/).

Så twitter då: kan man verkligen få utgivningsbevis för en sajt som man inte äger? Hur ska tex Sandström kunna ens avlägset garantera att deras twitterkonto ”inte kan ändras av någon annan än den som driver verksamheten,” då det ju inte är sydsvenskan som driver tjänsten? Och om det går att få utgivningsbevis för deras Twitterkonto så har de ju redan det.

som sagt, jag är inte med på det här. Jag förstår att det behöver debatteras, men då kan man väl göra det efter hur verkligheten ser ut. Sydsvenskan har inte, och kommer inte att kunna ha någon som helst kontroll över Twitter – låt oss börja där.

– Otroligt intressant utdrag ur en ny bok. En schacktävling visar vikten av kollaboration och process för maximalt utfall. Grymt bra exempel. Must read more. Tipstack till @nicklaslundblad

– Dagens ”sort by magic”, top item. Och den är bra. Om hur du ska hitta rätt nivå av detaljer vs tillräckligt mycket abstraktion i gränssnittsymboler.

– Strålande Brit. Och det är när en teknik blir tråkig som den blir intressant.

– Året vi minns.