Sammanfattning: det här inlägget handlar om hur traditionella medier fortfarande inte har förstått sin roll i det nya medielandskapet. Hur man ska förhålla sig till en ny och mycket mer krävande publik. En publik som har alternativ. Det är ett litet exempel bara, men lägg dem på hög och det blir plågsamt tydligt hur ofta vi fortfarande landar fel. Hur ofta vi gör vår publik irriterad och frustrerad, alldeles i onödan.

Uppdatering: missa inte diskussionen nere bland kommentarerna. Mycket livligt och spännande.

Den minnesgode kanske har koll på att jag under en period ägde en westernridskola tillsammans med min dåvarande hustru, Christine Pamp. Men där hon fortfarande i allra högsta grad fortfarande har ett ben kvar i hästvärlden har jag knappt sett en slide stop på snart tio år. Så idag blev jag lite nyfiken av sydsvenskans förstasida.

Eftersom det i särklass roligaste med tävlingar i westernridning är boskapsgrenarna så bläddrade jag snabbt upp C-delen för att läsa mer. Wow, ett helt uppslag, med en riktigt läsvärd artikel.

Artikeln lyckas inte bara fånga mitt intresse, den lyckas dessutom göra mig uppmärksam på att det den här helgen pågår EM i Bökeberg. Kanon. Men sedan blir det helt galet.

Faktarutan innehåller bara trams. Ingenstans i artikeln hittar jag en stavelse med mer detaljer om själva tävlingen. Inte ens något tips om var jag kan hitta mer info. Och på nätet finns artikeln inte alls, trots att klockan är långt efter lunch när jag kollar sist.

Så för att sammanfatta:

  • Man har inte förstått att när man väcker intresse, men sedan lämnar läsaren i sticket så får man en negativ effekt istället. I’m pissed.
  • Man har inte insett värdet av en sådan här artikel på nätet – den hade garanterat fått en massa trafik även utanför det lokala spridningsområdet.
  • Man pratar mycket om att jobba med de olika kanalernas styrkor, men i det här fallet gör man ingenting av allt det som nätet skulle kunna tillföra i form av coola filmer, läckra bilder eller åtminstone en länk till programmet för helgen.

Känslan man får är onekligen att reporterns uppdrag står i fokus, alltså att få ihop ett knäck som ska fylla ett uppslag. Att det finns en mottagare, med ett annat behov än reportern, verkar man gladeligen glömma bort. Igen, och igen.

Samtalet tar fart i diskussionen nere bland kommentarerna. Mycket livligt och spännande.

Psst, det finns hur mycket video som helst på nätet som visar varför Westernridning är coolt. Den här filmen tex, från ett freestyleprogram ger exempel på fantastiska tempoväxlingar, galoppombyten (har för mig att det heter något annat på western-speak), roll backs, spins och slide stops. Men framför allt visar den hur hon inte vid ett enda tillfälle tar tag i hästens mun (lösa tyglar rules), hur hästen har en fantastisk och helt naturlig hållning (jämför med engelsk dressyr, inspänningstyglar och annat elände), hur den arbetar vidare helt obekymrad trots att det dyker upp folk mitt under programmet och hur cool den är efteråt trots ett häftigt program. Natural Horsemanship är oftast en naturlig del av en westerntränad hästs skolning, och det borde verkligen vara detsamma i all ridsport.