TT-flashen gick ut vid 05-tiden på fredagsmorgonen den fjärde februari 2005. 20 000 ton svavelsyra hade läckt ut på kemiföretaget Kemira i centrala Helsingborg och hotade att driva in i ett gasmoln över den dimbelagda staden. Mikael Rosenlöf, då nyhetschef på HD och nu redaktionschef på hd.se, väcktes i ottan och började ringa in reportrar och fotografer till redaktionen. Ingen visste riktigt vad som hade hänt, bara att det var väldigt illa. Via radion uppmanades människor att stanna hemma, stänga av ventilationen, håll tätt runt fönster och dörrar. Området runt Kemira spärrades av och media kallades till en första presskonferens vid 08-tiden på morgonen i ett samhälle utanför Helsingborgs centrala delar. Allt under väldigt dramatiska former.
Dramatiskt blev det också på HD. Kemiraolyckan är den första stora nyhetshändelse där man märkte att människor vände sig till hd.se under ett händelseförlopp. Ett genombrott som ingen var beredd på och som i efterhand framstår som det första tydliga tecknet på att mediekonsumtionsmönstret i nordvästra Skåne började förändras.
”Olyckan på Kemira ledde till den största trafik vi hittills varit med om till hd.se under en enskild dag – vilket fick konsekvenser. En vanlig fredag brukar hd.se ha ungefär 15.000 unika besökare – i fredags var den siffran över 33.000. Och anstormningen var som störst under morgontimmarna med uppemot 5.000 unika besökare i timmen.”
– från ansvarige utgivaren Sören Karlssons veckobrev 20050207
På HD kördes sajten vid tillfället på en lina med kapaciteten 4Mbit/s via en server. Det ställde till med rejäla problem. Hd.se:s utvecklare, Noah Williamsson, minns att sajten blev överbelastad och gick ner flera gånger under förmiddagen. En andra server fanns som reserv och kopplades snabbt in.
”Jag tror att vi hade en maskin normalt sett och en på stand-by som vi ganska enkelt kunde kicka igång. Den fanns där ifall det skulle bli något med den första maskinen och nu kunde vi använda den för att sprida ut trafiken på två stycken.”
– Noah Williamsson
Medan it-avdelningen hade fullt upp med att få servrarna att orka med ägnade sig redaktionen åt nyhetsrapportering. Det handlade, enligt Mikael Rosenlöf, om text och bild till sajten och papperstidningen. 2005 kunde besökarna inte kommentera på hd.se, det fanns inte webb-tv och bildspel användes inte (ögonblicksbilder från sajten finns att beskåda här och här).
”Min minnesbild är att vi hade fortlöpande information på sajten hela dagen. Det var en grej som vi jobbade med väldigt mycket; att höja medvetenheten om att rapportera direkt kring händelsenyheter. Det här var den första riktigt stora lokala händelen som vi rapporterade från på ett modernt sätt. Och min minnesbild av det här är att det här funkade ganska bra.”
– Mikael Rosenlöf
Även om man sedan länge jobbat med att lägga ut material på sajten blev man på HD förvånad över den stora mängd besök som registrerades under dagen. Samtidigt framstår det i efterhand som inget oväntat. 9/11 2001, Anna Lindh-mordet 2003 och tsunamin under julhelgen 2004 hade, tror Mikael Rosenlöf, sakta men säkert byggt upp en vana hos svenskarna att vända sig till tidningarnas sajter för att få information i realtid. Attacken i New York var en tidig händelse, men tsunamin hade hänt kort innan Kemiraolyckan. Tack vare att bevakningen på de stora nyhetssajterna var massiv under perioden som följde händelserna i Thailand, lades också grunden för den anstormning av besökare som hd.se upplevde i februari 2005 när det small på Kemira.
” Dels så var det händelsens omfattning och allvaret i det hela som gjorde det och dels hade det två månder tidigare varit en tsunami. Tsunamin var, jag kan inte belägga det någonstans men jag misstänker internetgenombrottet eftersom många människor var berörda och drabbade och använde nätet som källor. Vi länkade till thailändska källor som la ut listor över saknade och upphittade människor. Någonstans fanns det nog en vana bland fler människor att använda nätet och gå in på nätet och gå in på hd.se. Nätet hade en central roll som informationsbärare”.
– Mikael Rosenlöf.
Hade detta hänt 2009 hade reportrar, fotografer och webb-tv-folk varit på plats. På redaktionen hade webbredaktörerna slitit hårt med att hålla kontakten med de utsända, ringa runt till räddningstjänst, polis och andra involverade, lägga upp film, bild och text. Nyhetscheferna för papper och webb hade gemensamt diskuterat händelseförloppet och materialet som fortlöpande skickades in för att på bästa sätt ta tillvara på det.
Jämfört med 2005 är den stora skillnaden att någon av webbredaktörerna i dag på heltid hade ägnat sig åt att ta emot läsarnas bilder, filmer, åsikter, rapporter och sett till att de publicerades på hd.se och i papperstidningen på ett intresseväckande och snyggt sätt. Hade Kemiraolyckan inträffat på måndag hade våra läsare direkt kontaktat oss och velat delta i vår rapportering. Tack och lov för det.
Det är min fasta övertygelse att det tillskott som läsarmaterialet ger oss, gör vår rapportering mycket mer intressant. Läsarna ger oss kontakter, information och möjligheter att göra vårt jobb ännu bättre. De hjälper oss på alla sätt och vis och vi måste vara snabba med att visa dem att vi är intresserade, att vi vill komma i kontakt med dem och att vi respekterar det de bidrar med. Vi har bara att vinna på att anamma en öppen och transperant attityd till vår omgivning. En omvänd inställning vore förödande för vår verksamhet.
Sandra Jakob är journalist och webbredaktör på hd.se sedan 2007 och är specialiserad på läsarmedverkan och sociala medier. En Geek Girl som ägnar en stor del av sin tid åt att mässa för journalister om att de måste finnas i de sociala medierna och brinner för att få medieföretagen att bli mer öppna. Du kan följa Sandra varje dag på twitter.com/sandrina och mer sporadiskt på sandrajakob.se.
Jag tror att alla tidningar som har en webb har de här vattendelarna – händelser som gjorde att många fick upp ögonen för webbens potential. Inte minst inne på den egna redaktionen. Nere i Ystad (på Ystads Allehanda) så har vi de tråkiga händelserna med den s k gryningspyromanen som alltid skapar mycket engagemang. Det är lätt att bli journalist-cynisk och prata om “en bra grej” när det brinner. Faktum är att texter om olyckor nästan i allmänhet och gryningspyromanen i synnerhet alltid skapar fantastiskt bra trafik. Utmaningen som jag ser det är att engagera läsarna på vardagsbasis, att få dem engagerade på vår Facebook-sida, att de kommenterar artiklar och bloggar och sprider länkar, att de delar med sig av bilder och filmer. Det är ett jobb som måste komma från många. Alla på redaktionen behöver engagera sig i de sociala medierna och marknadsföra sina egna grejer och ta en diskussion kring dem.