Vi har en fantastisk tid här på Microsoft Campus i Redmond. Vi blir väl omhändertagna och jag har mött massor med smartskallar. Det finns mycket att bli imponerad av och det tänker jag återkomma till. Läs vad Walter och TKJ skrivit så länge för att få en allmän lägesbeskrivning.

Men en sak som slår mig hårt är relationen till internet. Det är lite samma känsla som i mediebranschen. Ni vet, där gick man omkring och ägde världen i 150 år. Sedan kom internet och förändrade allt. Facit-sjukan, man har inte det nya i blodet. Själen är en annan och hur mycket läpparna än bekänner sig till att internet är en bra sak – så vill man helst inte se att det händer.

Microsoft är ett avsevärt yngre företag, men man är pre-internet med sina 36 år på nacken. Och hela företagets kärna är något annat än det internet man nu erkänner, och avsevärt yngre än de molntjänster man nu satsar på. Många jag möter här är helt inne på det nya spåret, men precis som i mediebranschen finns det säkert många som vill hålla emot. Med över 9.000 produkter i portföljen har man ett stort arv att förvalta. Det måste man respektera, men det är svårt att inte se att det skapar ett ”two-faced” förhållningssätt.

Några exempel på den lilla, vardagliga, skalan. Den som säger så mycket egentligen.

  • Wifi är en eftersatt funktion. Inget på bussarna som kör runt oss, dysfunktionellt på hotellet vi bor på. Och i den sal som vi tillbringar 90% av tid har jag fått sätta upp min maskin som en hotspot för att vi inte ska tvingas logga in varje gång vår iphone eller dator varit i vila en stund. @HadeniusPingis uttryckte viss frustration första dagen när hon loggat in 18 gånger på en timme.
  • Papper är fortfarande stort. Alla program, utvärderingar, ALLT kommer på papper. Men hallå?
  • En GM för Azure, deras stora cloud-initiativ svarade på frågan om han twittrade: ”I don’t think I have all that much interesting to say”. Sedan fortsatte hans presentation i en timme till. Ingen digital guy, i min mening.
  • Samtal med olika anställda ger väldigt olika bild av vart man vill. Det finns en generalorder, men det är ganska tydligt att inte alla har köpt den.
  • Och som sista exempel: och precis som på så många andra företag, man pratar om LBS, men ingen checkar in…

Känslan är att internet är en efterhandskonstruktion i mycket av det som händer här. Det sitter helt enkelt inte i väggarna, det kommer inte naturligt. Det skapar en ängslighet och det skapar en situation som drar isär företagskulturen.

Min förhoppning är att de människor jag träffat som verkligen är besjälade av nätet och dess möjligheter ska orka – och att de får chansen att berätta den historia som de berättar för mig över en pilsner i baren på kvällen. För där finns en story om ett Microsoft som verkligen kan göra mycket nytta. Som mina brittiska favoriter säger: ”Weaving the Guardian into the fabric of the web”. Det är dit det här företaget måste, men det kommer inte att ske av sig själv och inte över en natt.

Innan jag åkte hit hade jag inte brytt mig om vilket. Men redan efter två dygn här har jag fått så pass mycket insikt att jag hoppas att de goda krafterna går segrande ur slaget. För det vinner både Microsoft och resten av oss på. Alla vi som älskar internet, alltså.

(Så klart, baserat på egna tankar och tidigare erfarenheter från sådana här besök ska jag sätta ihop en checklista på hur jag skulle vilja att det fungerade. Även om det är lite besides the point… ;)