Röd tröja … för vem då?

Så var det då dags igen:

>In support of our incredibly brave friends in Burma: May
>all people around the world wear a red shirt on Friday,
>Sept 28.
>Please, forward!

Jag vette fan. När jag klev av planet nu ikväll hade jag fått fem sms med den uppmaningen. Facebook har gått fullständigt bananas på samma tema, och mailen svämmar över. Både bloggar och medier slår på trumman, se tex “Röda tröjor för Burmas munkar” och “Bär röd tröja i morgon“, och på till och med på sansade knuff.se är det röda tröjor överallt.

Undrar om de som drog igång kampanjen har koll på att det redan pågår en aktivitet i USA som ju ligger ganska långt från den goda sak man vill visa stöd för. Red friday har varit igång sedan 2005, och även om det inte är en massiv kampanj får den väl ändå anses vara inmutad.

Men framför allt – vad åstadkommer det egentligen? Självklart tycker jag det som händer är fruktansvärt, men jag ska nog försöka klura ut ett bättre sätt att engagera mig än att ta på en röd tröja…

BTW, vad hände med Myanmar? Var vi inte överens om att Burma inte heter Burma längre? (Tack till Åke som i en kommentar friskar upp mitt minne)

Andra bloggar om: , , ,

15 thoughts on “Röd tröja … för vem då?”

  1. Visst kan vi kalla Burma för Myanmar, om vi vill hålla på den Burmesiska juntans världsbild. Nyspråk är ett kraftfullt verktyg i varje totalitär regims låda.

    SvD gav en tämligen koncis redogörelse över turerna runt och legitimiteten hos Burmas officiella namn i artikeln Myanmar är juntans namn.

    Reply
  2. Visst kan vi kalla Burma för Myanmar, om vi vill hålla på den Burmesiska juntans världsbild. Nyspråk är ett kraftfullt verktyg i varje totalitär regims låda.SvD gav en tämligen koncis redogörelse över turerna runt och legitimiteten hos Burmas officiella namn i artikeln Myanmar är juntans namn.

    Reply
  3. Tusen tack. Ville minnas från amnesty-tiden att man körde hårt med Myanmar, men det stämmer säkert inte. Mitt minne var grumligt, och jag borde kollat.

    Reply
  4. Tusen tack. Ville minnas från amnesty-tiden att man körde hårt med Myanmar, men det stämmer säkert inte. Mitt minne var grumligt, och jag borde kollat.

    Reply
  5. “…jag ska nog försöka klura ut ett bättre sätt att engagera mig än att ta på en röd tröja…”

    Det vore väldigt intressant att höra om du kommer på nåt annat sätt att engagera dig, ofta tenderar våra former av “engagemang” att inskränka sig till att ge 50 spänn i månaden till nån organisation nånstans (jag själv är inget undantag).

    Varför är vi så rädda för att faktiskt göra nånting konkret, att ändra vår dagliga rutin lite, även om det bara handlar om att ta på sig en röd tröja?

    I såna här situationer, handlar det också inte om att visa en allmän medvetenhet och “vi hör er”-känsla?

    Sen tycker jag att det är intressant ur ett “global village”-perspektiv, just att det sprids över SMS, mail, FB är ett intressant fenomen i sig…

    Reply
  6. “…jag ska nog försöka klura ut ett bättre sätt att engagera mig än att ta på en röd tröja…”Det vore väldigt intressant att höra om du kommer på nåt annat sätt att engagera dig, ofta tenderar våra former av “engagemang” att inskränka sig till att ge 50 spänn i månaden till nån organisation nånstans (jag själv är inget undantag). Varför är vi så rädda för att faktiskt göra nånting konkret, att ändra vår dagliga rutin lite, även om det bara handlar om att ta på sig en röd tröja?I såna här situationer, handlar det också inte om att visa en allmän medvetenhet och “vi hör er”-känsla? Sen tycker jag att det är intressant ur ett “global village”-perspektiv, just att det sprids över SMS, mail, FB är ett intressant fenomen i sig…

    Reply
  7. Rent konkret skulle jag väl rekommendera att man blir aktiv medlem i tex Amnesty.

    Och när det gäller den globala spridningen så är problemet att det inte är någon insats som ligger bakom – det blir ett slags goodwill-spam där varje avsändare tycker att han gjort en bra sak när han dragit iväg det till hela sin adressbok. När det kommer fem sådana om dagen (det är inte bara i Burma det sker övergrepp) dröjer det inte länge innan det kommer teknik för att spärra sådant och då är vi tillbaka på ruta noll igen.

    Reply
  8. Rent konkret skulle jag väl rekommendera att man blir aktiv medlem i tex Amnesty.Och när det gäller den globala spridningen så är problemet att det inte är någon insats som ligger bakom – det blir ett slags goodwill-spam där varje avsändare tycker att han gjort en bra sak när han dragit iväg det till hela sin adressbok. När det kommer fem sådana om dagen (det är inte bara i Burma det sker övergrepp) dröjer det inte länge innan det kommer teknik för att spärra sådant och då är vi tillbaka på ruta noll igen.

    Reply
  9. Ja, hu så besvärligt att visa det minsta lilla engagemang. Det slutar bara med att man är tillbaka på “ruta noll”. Fast heter det inte “ruta ett”?

    Reply
  10. Ja, hu så besvärligt att visa det minsta lilla engagemang. Det slutar bara med att man är tillbaka på “ruta noll”. Fast heter det inte “ruta ett”?

    Reply
  11. Åh, Jah Hollis – du har verkligen missförstått mig fullständigt. Men det är klart, hajjar min inte “ruta noll” så är det nog ganska kört ändå ;)

    Reply
  12. Åh, Jah Hollis – du har verkligen missförstått mig fullständigt. Men det är klart, hajjar min inte “ruta noll” så är det nog ganska kört ändå ;)

    Reply
  13. Syboliska handlingar har ju alltid ett dubbelt syfte – dels att berätta för omvärlden för vad man tycker, dels att på ett konkret sätt göra klart för sig själv att man står för något. Båda kan vara väldigt viktiga

    Reply
  14. Syboliska handlingar har ju alltid ett dubbelt syfte – dels att berätta för omvärlden för vad man tycker, dels att på ett konkret sätt göra klart för sig själv att man står för något. Båda kan vara väldigt viktiga

    Reply

Leave a Reply to Åke Cancel reply