Eller i ett lite större och krångligare perspektiv – vem äger din identitet när du jobbar i ett medieföretag? Frågan aktualiseras av fajten om ett Twitter-konto som rasar just nu i USA mellan Star Tribune och Pioneer Press (Tack till @hannalar och @morpac för tips och tankar). Det aktuella fallet handlar i korthet om en medarbetare på en tidning som nu går till en annan och vill ta med sig sitt Twitter-konto – @PolAnimal.

Det kan kanske verkar tramsigt, men skrapar man lite på ytan så är det inte svårt att se att det här är ett potentiellt stort problem. Och det är inte på något sätt begränsat till att bara handlar om Twitter. Det är samma sak med fyndigt döpta bloggar eller med traditionella produkter som Sofis Mode och Kattis & Co.

Att skapa identiteter förbi de generiska varumärkena har visat sig vara framgångsrikt för traditionella medier. Och det är ju alldeles självklart, publiken söker en relation. Det är mycket lättare att ha den med Sofi än med Aftonbladet Mode. Men det ställer också till det den dagen Sofi flyttar till Expressen. Jag har inte hela lösningen, men skalar man ner problemet en smula så kanske…

Det handlar om att skilja mellan individer och roller. Till exempel har vi givetvis alltid haft ett antal mailadresser under @mindpark.se. info@mindpark.se, ekonomi@mindpark.se, rubbt@mindpark.se för att nämna några. Men när du velat maila med mig så bad jag dig skicka mailet till joakim@jardenberg.com och ville du ha tag på Daniel så var det daniel@nuud.se som gällde. På samma sätt borde det vara självklart att jag kommunicerar med chefred@aftonbladet.se om jag vill diskutera aftonbladets senaste felsteg och med Jan Helins privata mailadress om jag vill få med honom i Mindparks Bloggteam.

Alltså, företagen måste bli bättre på att hantera roller. Om inte annat för det enkla faktum att folk flyttar på sig. Den som aldrig någonsin fått ett automatsvar (eller ännu värre, en otydbar teknisk drapa direkt från mailsystemet. ”User not found”, typ) från ett företag där någon slutat må kasta första stenen… Roller gör det enklare att kommunicera med företaget. De skapar mindre irritation, och mindre klurade när någon slutar (går på semester/blir sjuk/tar tjänstledigt etc) och man måste fundera över vad som ska hända med inkommande mail.

Individerna, å andra sidan, måste bli bättre på att hävda sitt ägande av sin identitet. Hävda sina kontakter, sitt sociala nätverk, sin persona på nätet och sin rätt till sitt eget namn.

I en värld där det privata och det professionella i allt högre utsträckning flyter ihop och blir ett är det viktigt att vi funderar över de här frågorna tidigt. Klura, fundera, berätta hur du gör. Det här borde vara en debatt som angår alla som på något sätt är beroende av sitt eget varumärke. (notera att jag lyckades skriva *nästan* hela inlägget utan att nämna ”personligt varumärke”;)

Jag ser det som en tydlig win-win. Det handlar inte om att man ska kriga om publiken, att en ska vinna på bekostnad av den andre parten. Man hjälper till att bygga upp varandra så länge relationen existerar, men man minimerar risken för friktion den dag relationen upphör. Eller? Och är det inte likadant med Twitter? Det konto som startats med en roll i bakgrunden är företagets, och Jan Helin får ta sitt konto med sig till DN.

Uppdatering: @claes påpekar att det inte är ett nytt problem, och pekar bland annat på storyn med Robert X. Cringley. Och det är klart att det inte är ett nytt problem, inte på något sätt. Däremot är det ett eskalerande problem, att skapa identitets- och varumärkesproblem är inte en lika tung och trög process längre. Bara så.

Ursäkta röran.