När debatten går som högst mellan nya medier och gammelmedia så brukar alltid den traditionella grenen med eftertryck hävda att man har två helt unika förutsättningar.

  • Man tar sitt ansvar för de stora samhällsfrågorna
  • Man har resurser och kompetens för att bedriva riktig kvalitetsjournalistik

Så när vi nu börjar se facit i debatten om FRA kan vi konstatera att sveriges största och mest resursrika redaktion inte bara var sena att vakna i debatten, utan också bedriver den sämsta sortens journalistik.

När det gäller trögheten har väl ingen undgått att märka hur bloggosfären knuffat medierna framför sig, till den punkt där det inte gick att ignorera längre. Bloggbävningen, ett talande begrepp som myntades av Blogge redan i förra veckan, har till och med uppmärksammats av svd.se som det fenomen det är. Det sena uppvaknandet är dubbel intressant, för oavsett om det beror på att man tyckte frågan var relevant eller inte så har man definitivt gett efter nu. Med märkliga förklaringar till följd, som alltid briljante Anders Mildner kan konstatera. Mildner har även för övrigt skrivit bra och sammanfattande inlägg över skillnaden i bevakningen. Läs dem. Jag tycker det framstår som solklart att traditionella medier helt hade missat den här stora samhällsfrågan om de inte fått benäget bistånd av sina bloggande vänner.

Men än värre är det med journalistiken. DN toppar idag med artikeln ”IT-jättar till angrepp mot spaningslagen”. Ett bra anslag, verkligen. Om det vore fräscht och genomarbetat. Istället visar det sig vara en dålig rewrite på en story från Internetworld. Från juli 2007. Med misshandlade citat från Google och TeliaSonera. Bisonblog noterar storyn, och Hans Kullin gör på Media Culpa en rejäl genomgång av hur man har förändrat i pratminus. Redan i morse dök Kullins tråd upp på Jaiku, och kommenterades av Magnus Höij på Internetworld. DN har, helt otippat, ännu inte kommenterat.

Med sådana här vänner behöver de traditionella medierna inga fiender. Det här är inte ok, oavsett hur man försöker se på det. Emanuel Karlsten på tidningen Dagen slår huvudet på spiken när han konstaterar att ”Dagen hade inte skrivit om FRA om det inte vore för bloggarna” – och det kan jag köpa. Rakt av. Det är till och med vackert att man faktiskt lyssnar till rösten från de många. Men i nästa steg måste man, MÅSTE MAN, se till att leverera. Fuskar vi som DN gör här så kommer publiken snabbt att inse hur de traditionella medierna helt förlorat sin relevans. Och är vi inte relevanta så behövs vi inte. Precis så enkelt är det.

För övrigt har det på olika håll börjat dyka upp bra knäck även i traditionella medier. Det är så klart orättvist att döma alla efter DN:s klavertramp. Det är till och med orättvist att döma DN på grund av den här missen. Men den beskriver en allvarlig sida av den sjukdom som patienten lider av. Ignorans.

Update: på tal om ignorans. Kollade precis playrapport.se och inser att de hakat på ”DN:s” story. Alltså, en artikel som ligger i topp på DN blir automatiskt ett inslag i Rapport. Starkt jobbat.