David Weinberger höll ett föredrag på Reboot om hur vi är på väg ur informationseran. Ut tänkte jag, vi är väl mer än någonsin på väg in, eller är det jag som är totalt ute och reser (det har hänt förr)? Jag blev så förvånad att jag var tvungen att kolla med chef Jardenberg om jag hade hört rätt.
Jardenberg: Säg för diskussionens skull att han rätt. Om vi är på väg ut ur informationseran, vilken era är vi i så fall på väg in i?
Löneförhöjning, tänker jag här;)
Weinberger drev en tes som sade att nätets web 2.0-tendenser mot att distribuera och producera olika typer av användargenererat och individuellt material, tillsammans med ett evigt hyperlänkande driver oss ifrån den rena informationsåldern. Information är med andra ord inte längre baserad på vad som tidigare antagits vara absoluta sanningar eller vetenskaper. Nätet innehåller helt enkelt för mycket referensmaterial för att information inte ska kunna ses som objektiv. Det är här, om man lägger betoningen på ordet rena i "på väg ut ur den rena informationsåldern" som jag kan hålla med Weinberger.
Informationsåldern har i och med den digitala revolutionen förvandlats till en ren kommunikationsålder där sanningar skapas från ett mottagarperspektiv. Tidigare balanserade begreppet information på envägskommunikation, idag handlar det om dialog och flervägskommunikation. Men det är samtidigt en rapp dialog som går snabbt och det gäller att vara med om man ska få en syl i vädret. Räck inte upp handen, bara prata.
Jag får inte ihop “inte längre baserad på […] absoluta sanningar” med “innehåller för mycket referensmaterial för att INTE [emphasis mine] ska kunna ses som objektiv”. Säger inte de emot varandra?
Själv är jag av åsikten att i kommunikation mellan människor finns det ingen objektivitet, och s.k social sciences är mycket viktigare i människors dagliga liv än sciences – och skillnaden däremellan är just huruvida det finns SANNING eller inte. Enbart matematiken, om man går med på axiomen, kan sägas syssla med absolut sanning :)
Dvs; Det viktiga idag är att skapa egna världar och åskådningar, och att kunna propagera för dem effektivt, i samspel med andra. Räck inte upp handen, bara prata ;)
Jag får inte ihop “inte längre baserad på […] absoluta sanningar” med “innehåller för mycket referensmaterial för att INTE [emphasis mine] ska kunna ses som objektiv”. Säger inte de emot varandra?
Själv är jag av åsikten att i kommunikation mellan människor finns det ingen objektivitet, och s.k social sciences är mycket viktigare i människors dagliga liv än sciences – och skillnaden däremellan är just huruvida det finns SANNING eller inte. Enbart matematiken, om man går med på axiomen, kan sägas syssla med absolut sanning :)
Dvs; Det viktiga idag är att skapa egna världar och åskådningar, och att kunna propagera för dem effektivt, i samspel med andra. Räck inte upp handen, bara prata ;)
Väldigt intressanta kommentarer, tack för det:) Kanske inte var tillräckligt tydlig med min första tanke. Vad jag menar med objektivitet i detta fallet är att det heltenkelt finns för mycket referenser på nätet för att sanningar idag skall vara subjektiva. Information i sig har blivit objektiv beroende på all olika åskådningar internet som framåtlutat medie driver på. Tycker inte att detta säger emot varandra, fast jag kanske missar något.
Vidare. Jag håller definitivt med dig om ditt andra påstående. Men så här ligger det till enligt mig. Människan är subjektiv i sig själv med sina egna världar och föreställningsvärldar, precis som du skriver. Men resultatet på makronivå, alltså det samlade antalet åskådningar skapar en kommunikativ era som snarare är är objektivt färgad av olika kulturella nyanser. Objektiviteten finns, men den är summan av människor diskussioner och åsikter. Precis som du skriver är det viktiga idag att propagera för den egna världen och åskådningen och det är just möjligheten att göra det som jag kallar för den kommunikativa eran:) Tack för ett väldigt intressant inlägg!
Väldigt intressanta kommentarer, tack för det:) Kanske inte var tillräckligt tydlig med min första tanke. Vad jag menar med objektivitet i detta fallet är att det heltenkelt finns för mycket referenser på nätet för att sanningar idag skall vara subjektiva. Information i sig har blivit objektiv beroende på all olika åskådningar internet som framåtlutat medie driver på. Tycker inte att detta säger emot varandra, fast jag kanske missar något.
Vidare. Jag håller definitivt med dig om ditt andra påstående. Men så här ligger det till enligt mig. Människan är subjektiv i sig själv med sina egna världar och föreställningsvärldar, precis som du skriver. Men resultatet på makronivå, alltså det samlade antalet åskådningar skapar en kommunikativ era som snarare är är objektivt färgad av olika kulturella nyanser. Objektiviteten finns, men den är summan av människor diskussioner och åsikter. Precis som du skriver är det viktiga idag att propagera för den egna världen och åskådningen och det är just möjligheten att göra det som jag kallar för den kommunikativa eran:) Tack för ett väldigt intressant inlägg!
…igen för att konkretisera. Information som produkt (om man ser det så) blir alltså objektiv till följd av dagens digitala trender, människorna som tolkar informationen gör det subjektivt. Någonstans förvandlas alltså alla subjektiva åskådningar till objektivitet på nätet. Gud det kanske inte var så konkret ändå:)
…igen för att konkretisera. Information som produkt (om man ser det så) blir alltså objektiv till följd av dagens digitala trender, människorna som tolkar informationen gör det subjektivt. Någonstans förvandlas alltså alla subjektiva åskådningar till objektivitet på nätet. Gud det kanske inte var så konkret ändå:)
Fast informationsåldern har ju definierats som ett socialt och globalt nätverk som är i ständig förändring, och istället för att – som man tidigare gjort – förändra världen, försöker vi istället förstå den. Och ju djupare in i informationsåldern vi kommer desto större informativ förvirring lär ske.
Om vi nu är på väg ut från informationsåldern så betyder det att vi har slutat att förstå världen och försöker numera att förändra den.
Fast informationsåldern har ju definierats som ett socialt och globalt nätverk som är i ständig förändring, och istället för att – som man tidigare gjort – förändra världen, försöker vi istället förstå den. Och ju djupare in i informationsåldern vi kommer desto större informativ förvirring lär ske.
Om vi nu är på väg ut från informationsåldern så betyder det att vi har slutat att förstå världen och försöker numera att förändra den.
Fast är det inte lite det som håller på att hända. Idag är människan (eller i alla fall den uppkopplade människan) en del av världen på ett sätt som vi aldrig har varit förut. Tack vare alla de former av användarmedverkan som nätet inbjuder till, förändrar varje användare världen genom att bidra med sitt egna material, tankar och livsåskådningar.
Egentligen ser jag det som en blandning mellan förståelse och förändring där kommunikation är bron mellan de båda. Nätet som distributionskanal innehåller en mängd information. Men den informationen är framåtlutad på nätet, det är vi som är med och skapar, bygger ut och “definierar” den. Vi är med och förändrar världen i vårt försök att förstå oss på den.
Fast är det inte lite det som håller på att hända. Idag är människan (eller i alla fall den uppkopplade människan) en del av världen på ett sätt som vi aldrig har varit förut. Tack vare alla de former av användarmedverkan som nätet inbjuder till, förändrar varje användare världen genom att bidra med sitt egna material, tankar och livsåskådningar.
Egentligen ser jag det som en blandning mellan förståelse och förändring där kommunikation är bron mellan de båda. Nätet som distributionskanal innehåller en mängd information. Men den informationen är framåtlutad på nätet, det är vi som är med och skapar, bygger ut och “definierar” den. Vi är med och förändrar världen i vårt försök att förstå oss på den.
“en ren kommunikationsålder där sanningar skapas från ett mottagarperspektiv”.
Tydlig är tendensen att på nätet söka sig ett sammanhang där man får de svar man vill ha på de frågor man själv tycker ska ställas. Eftersom urvalet är i det närmaste oändligt går det att skapa sitt egen universum där de sanningar man själv omhuldar gäller. Kolla tex länkar och kommentarer på någon av alla de mer eller mindre rasistiska bloggar som nätet är fullt av.
Så kan en paradox skönjas: redskapet som kan öppna världen används ofta för att ytterligare snäva in samma värld. Resultatet riskerar naturligtvis att bli ökad polarisering och en minskad, inte ökad, förståelse för andra sätt att se på saken. På det sättet skulle vi kunna vara på väg ut ur informationssamhället och in i ett samhälle där vi i stället för information (objektivitet tror inte jag heller går att uppnå, men ändå) söker bekräftelse. Och hittar den.
“en ren kommunikationsålder där sanningar skapas från ett mottagarperspektiv”.
Tydlig är tendensen att på nätet söka sig ett sammanhang där man får de svar man vill ha på de frågor man själv tycker ska ställas. Eftersom urvalet är i det närmaste oändligt går det att skapa sitt egen universum där de sanningar man själv omhuldar gäller. Kolla tex länkar och kommentarer på någon av alla de mer eller mindre rasistiska bloggar som nätet är fullt av.
Så kan en paradox skönjas: redskapet som kan öppna världen används ofta för att ytterligare snäva in samma värld. Resultatet riskerar naturligtvis att bli ökad polarisering och en minskad, inte ökad, förståelse för andra sätt att se på saken. På det sättet skulle vi kunna vara på väg ut ur informationssamhället och in i ett samhälle där vi i stället för information (objektivitet tror inte jag heller går att uppnå, men ändå) söker bekräftelse. Och hittar den.
“Tack vare alla de former av användarmedverkan som nätet inbjuder till, förändrar varje användare världen genom att bidra med sitt egna material, tankar och livsåskådningar.”
En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus.
Pennan är bara starkare än svärdet på film. Trotts att världsnationerna röstade emot irak-kriget så har vi ett krig där idag, konsekvenserna som det skapat beskrevs innan kriget utbröt. Trotts att vi är känner till vad som händer i Irak så låter vi det ske. Trotts att att vi känner till den globala matproblematiken stötte världen in i ännu en globalt hungersnöd redan i slutet av förra året. Trotts att vi känner till det mesta om HIV fördubblas antalet smittade var 10:e år.
Förr oss med hundratals tv-kanaler och tusentals tidningar att läsa, är tragedier bara ren statistik. Och vad gör vi åt det? Bloggar och laddar upp saker på flickr i tron att det skulle mätta en asiat och stoppa annat elände världen över.
Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.
“Tack vare alla de former av användarmedverkan som nätet inbjuder till, förändrar varje användare världen genom att bidra med sitt egna material, tankar och livsåskådningar.”
En reform utan verklig handling är lika mycket en reform som en hög byggmaterial är ett hus.
Pennan är bara starkare än svärdet på film. Trotts att världsnationerna röstade emot irak-kriget så har vi ett krig där idag, konsekvenserna som det skapat beskrevs innan kriget utbröt. Trotts att vi är känner till vad som händer i Irak så låter vi det ske. Trotts att att vi känner till den globala matproblematiken stötte världen in i ännu en globalt hungersnöd redan i slutet av förra året. Trotts att vi känner till det mesta om HIV fördubblas antalet smittade var 10:e år.
Förr oss med hundratals tv-kanaler och tusentals tidningar att läsa, är tragedier bara ren statistik. Och vad gör vi åt det? Bloggar och laddar upp saker på flickr i tron att det skulle mätta en asiat och stoppa annat elände världen över.
Genom att bara ta till oss information och sprida den vidare förändrar vi inte världen, vi ser bara på när den själv förändras och försöker förstå vad det är som händer.
Oj vad melankoliskt det blev nu:) Men naturligtvis är det svårt att inte hållla med dig. Jag skrev tidigare en bloggpost som tog upp just problematiken med avsaknaden av verklig handling. Jag uttryckte det så här:
“Är vi på väg att förvandlas till sociala vagabonds som hela tiden flyttar från det ena intresset till det andra och har vi så fall viljan som föder verklig förändring. En gammal gymnasiekompis till mig var besviken på graden av elevpåverkan vi hade på min gamla gymnasieskola. Han sa: “Vi får vara med och bestämma om vi ska ha en ny jukebox i kafeterian, men viktigare än så blir det inte.” Är det samhället vi är på väg emot?”
Men jag tror att web 2.0 med alla sina förutsättningar gentemot världslig interaktivitet och engagemang kan vara det första steget mot världslig förändring. Vi är inte där än men bara möjligheten att uppnå den typen av offentligt forum som utgörs av användaren är ett stort steg mot en verkligare demokrati. När jag skriver att vi förändrar världen medan vi försöker förstå oss på den menar jag i små steg. Som jag sa har vi kanske inte sett någon storskalig förändring genom nätet än så länge, fast och andra sidan är det snarare människornas fel. Användaren kanske har gått från passiv till aktiv deltagare på nätet, men vi måste göra det i “verkligheten” också. Visst är det viktigt att uppnå verklig förändring, fast lika viktig är möjligheten att höras och synas, det är där vi är nu (motståndet mot FRA-lagen är ett exempel) sen får vi se hur långt denna nyfunna medvetenhet tar oss.
Oj vad melankoliskt det blev nu:) Men naturligtvis är det svårt att inte hållla med dig. Jag skrev tidigare en bloggpost som tog upp just problematiken med avsaknaden av verklig handling. Jag uttryckte det så här:
“Är vi på väg att förvandlas till sociala vagabonds som hela tiden flyttar från det ena intresset till det andra och har vi så fall viljan som föder verklig förändring. En gammal gymnasiekompis till mig var besviken på graden av elevpåverkan vi hade på min gamla gymnasieskola. Han sa: “Vi får vara med och bestämma om vi ska ha en ny jukebox i kafeterian, men viktigare än så blir det inte.” Är det samhället vi är på väg emot?”
Men jag tror att web 2.0 med alla sina förutsättningar gentemot världslig interaktivitet och engagemang kan vara det första steget mot världslig förändring. Vi är inte där än men bara möjligheten att uppnå den typen av offentligt forum som utgörs av användaren är ett stort steg mot en verkligare demokrati. När jag skriver att vi förändrar världen medan vi försöker förstå oss på den menar jag i små steg. Som jag sa har vi kanske inte sett någon storskalig förändring genom nätet än så länge, fast och andra sidan är det snarare människornas fel. Användaren kanske har gått från passiv till aktiv deltagare på nätet, men vi måste göra det i “verkligheten” också. Visst är det viktigt att uppnå verklig förändring, fast lika viktig är möjligheten att höras och synas, det är där vi är nu (motståndet mot FRA-lagen är ett exempel) sen får vi se hur långt denna nyfunna medvetenhet tar oss.
@Sören
Naturligtvis är det så (på individuell nivå). Nätet med sitt UGC och sin användarmedverkan tillåter användarna att sola sig i sitt egna subjektiva rampljus där de kan lufta egna värderingar och livsåskådningar. Visst, så långt handlar nätet om bekräftelse. Men jag menar att det är just personliga värderingar och subjektivitet som ger dagens webb sin största styrka. Sammantaget ger all den subjektiviteten olika synvinklar på information som tidigare kanske varit mer eller mindre vedertagen. Information har genom nätet gått från att vara tvådimensionell till fyrdimensionell. Allt beror på hur man väljer att se på saker och ting, vad jag debaterar för är nätets möjligheter att både bidra till och tolka världen från olika håll. Det är där jag menar att objektiviteten finns, i det samlade uttrycket av subjektiva tankar och värderingar, inte hos individen.
@Sören
Naturligtvis är det så (på individuell nivå). Nätet med sitt UGC och sin användarmedverkan tillåter användarna att sola sig i sitt egna subjektiva rampljus där de kan lufta egna värderingar och livsåskådningar. Visst, så långt handlar nätet om bekräftelse. Men jag menar att det är just personliga värderingar och subjektivitet som ger dagens webb sin största styrka. Sammantaget ger all den subjektiviteten olika synvinklar på information som tidigare kanske varit mer eller mindre vedertagen. Information har genom nätet gått från att vara tvådimensionell till fyrdimensionell. Allt beror på hur man väljer att se på saker och ting, vad jag debaterar för är nätets möjligheter att både bidra till och tolka världen från olika håll. Det är där jag menar att objektiviteten finns, i det samlade uttrycket av subjektiva tankar och värderingar, inte hos individen.