Söndagsfundering: krass företagsekonomi och den gordiska knuten

Bara en krass och kanske inte så konstruktiv söndagsfundering. Men jag efterlyser input från branschen, från företagsekonomerna, från de som sitter med stålarna. Frågan kan uttryckas som: ”hur lång tid har vi på oss”?

Bakgrunden är såklart förändringen i medielandskapet. Vi kan diskutera procentsatser och vi kan diskutera tidsperspektiv. Men i grova drag håller väl alla med Thomas Baekdahl att den marknad som tidningarna har ägt i över 100 år nu ser helt annorlunda ut.

marketflow1-2

Vi kan väl också vara helt överens om att den utvecklingen syns i branschens intäkter, även om vissa siffror viker ner före andra (HD hushållstäckning i Helsingborg 1990-2007). Både prenumerationer och annonsintäkter har minskat över åren. Fredrik Strömberg är bara en av de som konkretiserat siffrorna, men även branschpressen är tydlig. Det handlar inte bara om krisen, och hur allting just nu upplevs som att proppen har gått ur.

I USA verkar marknaden ha tröttnat och utöver de tidningar som redan har stängt ner eller helt gjort om sina operations finns det en tydlig indikation på att man inte tror på de stora husen heller.

The Death of the Newspaper | MintLife Blog | Personal Finance News & Advice

Här hemma ser marknaden helt annorlunda ut, visst. Men ändå, om vi ser det så här:

  • Tidningarna har haft en fantastisk affär i över 100 år, men sedan ganska många år tillbaka pekar kurvorna neråt.
  • Det finns ingen klar plan på hur man ska vända de kurvorna. Man ökar på nätet, men där är osäkerheten över intäkternas storlek dominerande (och förlamande?)
  • I den här lågkonjunkturen gör flera mediehus massiva förluster.
  • Tidningarna är, faktiskt, affärsdrivande företag. De måste göra vinster.

Jag kan hitta en massa goda förutsättningar för tidningarna, visst. På många sätt står jag fortfarande för de fem skäl jag listade 2007. Men jag ser ju inte att vi växlar ut det, och bygger nytt ovanpå de styrkorna. Det känns som om ägarna i branschen har en bild av att de ska spara sig genom den här krisen, och sedan vänder det igen. Men är det någon som tror att det vänder till den nivå där det företagsekonomiskt är värt att satsa på? Om man inte tror övertygat på det, varför ska man fortsätta att ta förluster under hela 2010 också. Varför ska egentligen ägarna fortsätta satsa pengar på den här verksamheten?

Och blir till sist frågan, var går smärtgränsen? Hur lång tid har vi på oss att lösa den Gordiska knuten innan Alexanderhugget blir den mest tilltalande lösningen.

6 thoughts on “Söndagsfundering: krass företagsekonomi och den gordiska knuten”

  1. En fråga från företagsutvecklaren: Hur många av mediehusen ser över sitt eget hus – dvs genomsynar HUR verksamheten drivs. Ledarskapet, målen, resultaten och drar nya slutsatser?
    Nya tider kräver som bekant ofta nya lösningar. Hur öppen är man för det?

    Reply
  2. Groupthink är vad de håller på med! Om tidningshusen skulle ta sig en titt på andra strukturomvandlingar som skett och se vilka likheter som finns och kanske i dessa hitta vägar ut. Tänker på varvskrisen, TEKO-industrins fall, stålbranschen, finns säkert flera. Men som du säger; i grunden handlar det om att skapa produkter som marknaden betalar för och tillräckligt mycket för att alla som vill ha en del av kakan i det långa (där längden bestäms av storleken på plånboken) perspektivet blir mätta. Som i alla branscher: Leverantören måste fatta vad kunden är ute efter och kunna leverera det. Vi tycks vara på väg in i en tid där jag inte står med mössan i handen. Då kan inte leverantören längre slänga fram vad som helst för jag drar vidare till nästa och nästa och nästa tills jag hittar det som passar mig. Och det blir bara enklare och enklare att göra detta. Ett problem som väl tidningshusen har är att de är just hus, stora tunga, orörliga hus med inbyggda system, hierarkier och föreställningar. Är det t o m så att ju längre upp i huset man kommer stelare blir det. Man vågar inte kasta sig ut för att pröva nya vingar för det är långt till marken. Bara lite ostrukturerade tankar…

    Reply
  3. Det är redan kört, men det är inte för sent.

    Tidningarna har fortfarande en stark ställning hos de som vuxit upp med tidningen som den mest trovärdiga informationskällan, men deras ställning är nästintill obefintlig hos de som vuxit upp med Internet som dito.

    Tyvärr för tidningarna kommer de förra att dö före de senare.

    Tidningarna står alltså inför två gordiska knutar, inte en:
    A) Hur behålla den starka ställningen hos de “äldre”, och
    B) Hur vinna över de “yngre”?

    Det är vitt skilda knutar, och två så olika problem har sällan en och samma lösning.

    Alltså: Min uppfattaning är att ju längre tid de högst uppsatta tidningsrepresentanterna tycker att den viktigaste frågan är bibehållen trovärdighet och respekt hos den del av befolkningen som är i deras egen ålder, desto mer kört är det. Men att det ännu inte är för sent att vinna över framtidens läsare – dock blir det jobbet svårare för varje ny generation.

    Och tro inte för ett ögonblick att tidningsläsandet per automatik kommer med åren. Varför skulle det göra det? Om jag en gång har lärt mig att få min kunskaps- och underhållningstörst släckt på annat håll, har jag inga skäl att söka efter mer gammalmodiga alternativ.

    Om ca 15–17 år är de som är födda efter www fler än de som är födda före. Och de som redan idag tillbringar större delen av sin informations- och underhållningstid på Internet 4/5 av totalpopulationen.

    Alltså: Det är bråttom. ;)

    Reply
  4. Jag vet egentligen inte vad du frågar om – men jag älskar att du ställer frågan. Det känns lite som att man blir klappad på huvudet när man säger, som jag ofta gör, “det är kört, papperet kommer att dö”. Sedan brukar jag accentuera att det inte kommer att ske i nästa vecka – utan att vi kan ha många fina år tillsammans. Men det är hospice-verksamhet som gäller framgent, vårda och glida in i döden värdigt.

    En sak som för det så väldigt svårt med det här är att vi försöker isolera verksamheterna (papper och nät) för att vi ska lära oss att göra nät. Men det drar med sig, för många i alla fall, onödigt många konkurrenssituationer vad avser annonsintäkter – och framförallt “intangibles”. Vem sitter och räknar in vad sajtens verksamhet betyder för hela tidningens varumärke – som kan leda till större försäljning. (Vill säga att AB är ett strålande exempel på där sajten har varit enormt inflytelserik i papperets framgång.)

    När man hamnar i en situation där “alla delar ska gå med vinst” tror jag att man suboptimerar sig till sin egen död. Så, att räkna rätt kommer att bli en stor utmaning.

    Med andra ord – jag har ingen jävla aning.

    Reply

Leave a Reply