För drygt ett år sen var jag i Oslo och gjorde ett studiebesök hos Anne Grosvold, ni vet, hon som har en egen talkshow som även har sänts i SVT. Just då jobbade jag med programmet Eftersnack i SVT, en regional talkshow som gjordes i elva editioner.
Vi hann prata lite, jag och Anne Grosvold. Hon frågade vad jag tyckte om jobbet och jag svarade att jo, det är roligt och lärorikt. Men…
– Det är svårt att göra lokal tv relevant. Eller hur? sa Anne Grosvold, som om hon läst mina tankar.
Precis. Det är svårt att göra lokal – och kanske framförallt regional – tv relevant. Den feedback jag har fått på Eftersnack har varit ljummet positiv, kan man säga. Folk har suttit och tittat lite förstrött, fått med sig tankar och bra samtal. Men inte mer än så.
Nu ska jag ju göra det igen, lokal tv. Studioprogram med gäster från Linköping och Norrköping med lokal debatt och nedslag i kulturlivet, nöjesutbudet, sportvärlden i den så kallade Fjärde storstadsregionen. Fördelarna nu är att programmet är mycket skarpare i konturerna. Vi slipper SVT:s hopplösa regionindelning. Och vi har två stora, lokalt dominerande mediehus i ryggen (Corren och NT).
Och vi har en ambition att göra programmet till en plattform för dialog, med de medel som finns. Använda sociala medier, ha ett ständigt fokus på vår transparens, aldrig sluta vara personliga, inte väja för att inkludera tittarna, eller medskaparna som man kanske borde kalla dom.
I den här processen har jag börjat fundera mer på relevans. Jag tror att många journalister (inklusive mig själv) tänker att relevans framförallt har att göra med innehåll. Alla förändringsprocesser jag har varit med om i lokala mediehus är inriktade på innehållet. Artiklarna ska vara aktuella, välskrivna, ta upp ämnen som ligger nära våra läsare.
Sällan har vi talat om relevans i termer av relation. Trots att det förmodligen historiskt sett har varit en oerhört viktig del av den lokala journalistikens existensberättigande.
Jag tänker på kollegor som har jobbat som lokalmurvlar i 30-40 år. Många av dom kan berätta om tider då folk kom in på redaktionen för att lämna in en privatannons och passade på att tipsa om nyheter, eller bara snacka med journalisterna. Det var öppnare, närmare, mer familjärt. Nu har många redaktioner låst in sig i svårforcerade medieborgar. Inflödet av folk är mindre. Den familjära känslan är svårare att hitta.
Att bygga relevans enbart på innehåll är svårt. Konkurrensen är mördande och – handen på hjärtat – finns det någon medieprodukt som vi verkligen sörjer, om den försvinner?
Jag förväntar mig inte att uträtta stordåd. Lokal journalistik består till sin natur av höjder och dalar. Och självklart är ett välgjort, välgrundat och tankeutmanande innehåll ovärderligt för att skapa relevans.
Men vi på lokala mediehus kanske behöver uppvärdera det relationsskapande. Helt enkelt jobba på att återerövra en ställning vi har haft tidigare.
Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.
I sökandet efter det nya – och baske mig framförallt “de nya affärsmodellerna” (http://businessmodelgeneration.com affärsmodellsinnovation – FTW! – @morpac “get fukkin creative” från #ind09 ;) – i dessa kraftfulla disrupta övergångstider när allt ställs på huvudet, så är det av främsta vikt att vara ödmjuk.
Det är därför jag ser #30minuter ha den framgångspotentialen. Och konkret, Anna. Jag har som sagt en del godis för dig att ta in i programmet! Fika i tv?
Peace,
Anders
där du är mer än “relevant relation” för mig, Mapende ;)
Låter nice, väntar med spänning på att se första programmet. Då kanske man bli fan på Facebook också, diggade Eftersnack. /Hasse
Givetvis är man alltid osäker inför något nytt (eller nygammalt) och man ska alltid vara självkritisk. Men du vet att du är duktig och bra på det du gör och du kommer ångra mer att du är feg än att du vågar chansa.
Så kör som en gnu och lycka till! :D
Tack för att du såg till att de äntligen ringde angående Nailmail förresten! :D
Anna,
Det intressanta är en av slutmeningarna i din reflektion. 'Självklart är ett välgjort, välgrundat och tankeutmanade innehåll ovärderligt för att skapa relevans'.
Hur vet man det?
Vi går varken in på banken och posten nuförtiden och mataffären bygger på rationell självbetjäning. För alla de företagen är kundkontakten inte självklar, men för en tidning eller tv-kanal som kan föra dialogen med publiken på nätet….borde det inte vara svårt att vet
vad den tycker.
Fråga kanske är om deras uppfattning om vad som är relevant är densamma som redaktionens. En sak som slagit mig i bakvattnet på Anna Anka är att det programmet fått oss att fundera på vilka värderingar vi har. Vad tycker jag är ett bra liv? Vad tycker jag är rätt och fel i hur man behandlar andra människor? Och så vidare.
Många redaktioner hade inte valt TV3's grepp och jag påstår inte att det var deras ambition att väcka debatt. Icke desto mindre så blev det resultatet och jag undrar nyfiket hur det kommer att påverka (eller inte) hur andra redaktioner arbetar för att skapa relevant innehåll.
vänligen
Jacqueline Kothbauer
Tack Anders. Vi får prata mer om de konkreta grejerna över en lunch, snart :)
Tack! Du får gärna hänga med oss på Facebook, om du vill. Ju fler som vill lägga sig i, desto bättre.
Hej Jacqueline, tack för feedback. Visst är det så att det ena ger det andra: har man en relation till sina tittare/läsare/användare/medskapare så nog skapar det förutsättningar för att värdera vad som är relevant och inte.
Så på det sättet är relationen ju också viktig, såklart, eftersom det påverkar innehållet.
Samtidigt tror jag att det finns en potential i relationen i sig, som vi i mångt och mycket har glömt att ta vara på. Ofta tänker vi journalister såhär: visst, vi kan lyssna på folk. Visst, vi kan hålla på att nätverka, visst, vi kan öppna våra artiklar för feedback på nätet.
Men vi vill gärna att det ska resultera i ett knäck. En artikel till. Ytterligare en vinkel. Att bara lyssna och nätverka för relationens skull har vi ofta prioriterat bort. Och det är där jag menar att det behövs en förändring. Att dialog inte bara är en teknik, utan en grundinställning.
Ja, du är ju geotaggad NT-schabraket vardagsvis, nah? Hur lång/kort lunch har en hårt jobbande medieinnovatör/intraprenör? Frågar i all(sköns) transparens. Det kanske är fler än jag som är nyfikna om du fortfarande är förslavad 8-12/12-13/13-17, eller om du har flextid i denna flexiga ålder ;). Fransk långlunch en fredag, snart nära dig?