Femdagarsveckan – någon som minns den?

1964 introducerades en arbetsvecka om endast fem dagar. Man skulle jobba måndag till fredag och sedan hade man två dagar ledigt innan man klev in i ekorrhjulet igen. En princip som idag, på flera sätt, känns lika förlegad som den gamla industrisemestern. Sverige stänger inte längre hela juli och vi jobbar inte längre 8-5, måndag till fredag. Det måste vi förhålla oss till.

Jag har i princip aldrig delat in min tid i arbetstid och fritid. För mig känns det mer relevant att dra gränsen mellan rolig tid och tråkig tid. En del, mig närstående, har kallat mig för arbetsnarkoman, och det kan ju visst ses som ett symptom. Men samtidigt är det ett tecken på att jag har jäkligt skoj på jobbet, och handlar det oftast om en positiv form av press. Ständigt uppkopplad har också förändrat hela mitt sätt att arbeta, och för min del innebär det faktiskt avkoppling att vara uppkopplad. Jag behöver den näringen. Och det verkar som om vi blir fler i klanen…

Sedan ett par år tillbaka har jag märkt en stadig ökning av jobbrelaterade mail och telefonsamtal på söndagarna. Det är svårt att inte få känslan av att fler och fler i min bransch/bubbla blir mer och mer benägna att starta arbetsveckan redan på söndagen. Alla amerikanska kalendrar kanske har rätt?

Allvarligare talat så kan det betraktas som både något positivt och negativt (vilket  väl gäller alla förändringar/trender?). Det är bra om det sker av lust och vilja, och det är faktiskt det intrycket jag får. Eftersom det ju rimligtvis är svårt att tvinga någon att jobba en söndag så tror jag att det stora flertalet som gör det har andra, och mer egna anledningar till att bryta helgvilan. Som att vi faktiskt gillar våra jobb, och är intresserade av det vi gör. Eller att vi tar oss lite större friheter under veckans övriga dagar. Men det är absolut mindre bra om det leder till att vi jobbar för mycket, inte slappnar av, och låter myten om ”plötslig vuxendöd” bli mer än en myt. Anyway, det får andra forska i.

Men det påverkar den stora fördelen med söndagsjobbet. Lugn och ro, att man fick ett par timmar för att arbeta ostört, håller på att försvinna. Statistik hade sannolikt visat att det kommer fler mail, sms och telefonsamtal mellan kl 19-22 en söndag än det gör en fredag mellan kl 14-17. Yrkesrelaterade sådana alltså.

Jag vet inte, kan inte bestämma mig. Är det här ett problem i ett större perspektiv? Eller är det bara en naturlig omfördelning av vår tid, och en effekt av att fler och fler jobbar med sådant som intresserar dem. Eller är det bara att min bubbla är alldeles för liten och homogen. Är jag ”the bubble boy”?

Och det här kommer jag naturligtvis att tänka på eftersom jag idag, annandag påsk, såg ett gyllene tillfälle att hinna jobba undan massvis med saker på listan. Istället har det varit en strid ström av input från kolleger och kamrater. Är det ingen som är ledig idag? Är det här en supersöndag, då alla passar på att jobba? Är vi galna, eller är vi helt rätt i tiden?

Update: Nikke tipsar om den här pärlan: Fröken ur, med Titti Sjöblom. Från 1974

13 thoughts on “Femdagarsveckan – någon som minns den?”

  1. Ni är helt rätt i tiden.

    Gränsen mellan arbete och fritid håller på att suddas ut för många. Personligen ser jag det som en naturlig utveckling då många människor har ett starkt behov av att vara produktiva.

    Reply
  2. Ni är helt rätt i tiden.

    Gränsen mellan arbete och fritid håller på att suddas ut för många. Personligen ser jag det som en naturlig utveckling då många människor har ett starkt behov av att vara produktiva.

    Reply
  3. Det beror helt på vilket jobb man har, vi som frodas här lever i en lyxig verklighet där våra jobb ofta är vår fritidssysselsättning :) Som du skriver rolig tid och tråkig tid i värsta fall. De unga föräldrarna idag som vuxit upp med föräldrar som aldrig varit hemma verkar vilja spendera mera tid med sina barn än vad som var aktuellt t.ex. på 90-talet då det var mer “fint” att jobba jämt dvs det skulle man göra. Idag förstår vi att det inte är det bästa ur många aspekter men vi vill åtminstone mer kunna jobba när vi vill. Att vilja spendera vakentid med barn kan också förklara “udda” mailtider, det är som med mediekonsumtionen, man gör en stor del av jobbet när det passar en själv. Men som sagt för vårdbiträden, förskolepersonal, frititsledare, butiksbiträden, busschaufförer, sjuksköterskor, lärare, fjärrvärmearbetare, chokladfabriksarbetare etc är ovanstående resonemang en verklighet långt från deras egen. Jag personligen tycker det är en del av det bästa med mitt jobb – att jag vill jobba jämt och kan välja när jag ska göra det :) men nog är vi lite tokiga…sagt av någon som jobbat precis hela helgen.

    Reply
  4. Det beror helt på vilket jobb man har, vi som frodas här lever i en lyxig verklighet där våra jobb ofta är vår fritidssysselsättning :) Som du skriver rolig tid och tråkig tid i värsta fall. De unga föräldrarna idag som vuxit upp med föräldrar som aldrig varit hemma verkar vilja spendera mera tid med sina barn än vad som var aktuellt t.ex. på 90-talet då det var mer “fint” att jobba jämt dvs det skulle man göra. Idag förstår vi att det inte är det bästa ur många aspekter men vi vill åtminstone mer kunna jobba när vi vill. Att vilja spendera vakentid med barn kan också förklara “udda” mailtider, det är som med mediekonsumtionen, man gör en stor del av jobbet när det passar en själv. Men som sagt för vårdbiträden, förskolepersonal, frititsledare, butiksbiträden, busschaufförer, sjuksköterskor, lärare, fjärrvärmearbetare, chokladfabriksarbetare etc är ovanstående resonemang en verklighet långt från deras egen. Jag personligen tycker det är en del av det bästa med mitt jobb – att jag vill jobba jämt och kan välja när jag ska göra det :) men nog är vi lite tokiga…sagt av någon som jobbat precis hela helgen.

    Reply
  5. Intressant ämne. För mig handlar det om två saker. Först och främst att jag är intresserad och drivs av en övertygelse att visa den marknad jag är aktiv på att våra ideér fungerar. Då slutar jag inte jobba bara för att klockan 17. (Lika lite som en elitidrottare kan bli världsmästare genom att träna lika mycket som alla andra.)

    Det andra är friheten. Att styra över sin egen tid är otroligt stor förmån. Att tex ta en halvdag utan att skriftligen be om semester eller ta en två timmars lunch för att träna. Denna frihet kräver att man är flexibel andra tider, tex att i releasetider jobba fler dagar i sträck än vad som anses ‘socialt accepterat’.

    Men det är väldigt viktigt att kunna känna av sin kropp och verkligen slappna av emellanåt.

    Reply
  6. Intressant ämne. För mig handlar det om två saker. Först och främst att jag är intresserad och drivs av en övertygelse att visa den marknad jag är aktiv på att våra ideér fungerar. Då slutar jag inte jobba bara för att klockan 17. (Lika lite som en elitidrottare kan bli världsmästare genom att träna lika mycket som alla andra.)

    Det andra är friheten. Att styra över sin egen tid är otroligt stor förmån. Att tex ta en halvdag utan att skriftligen be om semester eller ta en två timmars lunch för att träna. Denna frihet kräver att man är flexibel andra tider, tex att i releasetider jobba fler dagar i sträck än vad som anses ‘socialt accepterat’.

    Men det är väldigt viktigt att kunna känna av sin kropp och verkligen slappna av emellanåt.

    Reply
  7. ÄNTLIGEN – uttrycket som man har hört så många gånger.
    Joakim, det känns som en sten faller tungt ifrån mitt bröst när jag läser det inlägg då jag personligen ofta får dåligt samvete och blir påhoppad då jag försöker vara uppkopplad, uppdaterad och arbeta när jag känner för det och jag anser det är behövligt.

    På tiden att någon som tar upp detta ämnet, så kanske i framtiden kan man slippa höra ” Fan vilket bra jobb du har” när man går och tränar 2 timmar på eftermiddagen.

    Skulle önska att arbetsgivarna vara mer flexibla och ge dom som kan möjlighet att arbeta på detta sätt som i sin tur med största sannolikhet kommer att öka både effektivitet och resultat.

    Länge leve flexibiliteten.

    Reply
  8. ÄNTLIGEN – uttrycket som man har hört så många gånger.
    Joakim, det känns som en sten faller tungt ifrån mitt bröst när jag läser det inlägg då jag personligen ofta får dåligt samvete och blir påhoppad då jag försöker vara uppkopplad, uppdaterad och arbeta när jag känner för det och jag anser det är behövligt.

    På tiden att någon som tar upp detta ämnet, så kanske i framtiden kan man slippa höra ” Fan vilket bra jobb du har” när man går och tränar 2 timmar på eftermiddagen.

    Skulle önska att arbetsgivarna vara mer flexibla och ge dom som kan möjlighet att arbeta på detta sätt som i sin tur med största sannolikhet kommer att öka både effektivitet och resultat.

    Länge leve flexibiliteten.

    Reply
  9. Jovisst, femdagarsveckan är helt klart ur fas med tiden. grundproblemet är ju att vi fortfarande bara har en grundmodell för arbete: att befinna sig på en arbetsplats 40 tim i veckan. Visserligen kan vi arbeta deltid och hemifrån i bland, men det är fortfarande “undantag och lågstatus”.

    Men detta kommer att äntligen ändras de närmaste 10 åren. Det kommer att krävas en mycket större flexibilitet i arbetslivet, där vi kan anpassa vårt arbetande efter vår ålder, om vi har små/stora/inga barn etc. Och även för miljöns skull måste vi minska arbetspendlandet. Men detta kräver ju både nya verktyg och en ny arbetskultur, dags för “Taylor 2.0”. Och, guess what, internet och sociala, interaktiva medier kommer att vara en förutsättning!

    Jag har skrivit om detta i rapporten “Internetframsyn” som släpps den 10 april, se http://www.iva.se/internetframsyn

    Reply
  10. Jovisst, femdagarsveckan är helt klart ur fas med tiden. grundproblemet är ju att vi fortfarande bara har en grundmodell för arbete: att befinna sig på en arbetsplats 40 tim i veckan. Visserligen kan vi arbeta deltid och hemifrån i bland, men det är fortfarande “undantag och lågstatus”.

    Men detta kommer att äntligen ändras de närmaste 10 åren. Det kommer att krävas en mycket större flexibilitet i arbetslivet, där vi kan anpassa vårt arbetande efter vår ålder, om vi har små/stora/inga barn etc. Och även för miljöns skull måste vi minska arbetspendlandet. Men detta kräver ju både nya verktyg och en ny arbetskultur, dags för “Taylor 2.0”. Och, guess what, internet och sociala, interaktiva medier kommer att vara en förutsättning!

    Jag har skrivit om detta i rapporten “Internetframsyn” som släpps den 10 april, se http://www.iva.se/internetframsyn

    Reply
  11. Jag tycker att arbetsgivaren skall äga arbetaren.Dom ska jobba dygnet runt och när arbetsgivaren behöver dom.allt annat är ju korkat. Låt fåren vara livegna.Dom får som påstår att dom har ett eget liv bör slaktas. Nej men allvarligt skaffa dig ett liv.

    Reply

Leave a Reply to Henrik Ahlen Cancel reply