Sociala medier – exkluderande eller inte?

I veckan spelade jag och vår eminentet sändningsproducent Mikael Landelius in en trailer för vårt tv-program, som nu har fått namnet 30 minuter. Eftersom varken studio, grafik eller jinglar är färdiga så gjorde vi en väldigt enkel trailer, ni får gärna kolla in den:

Som ni ser så har jag valt att fokusera på sociala medier som verktyg för att komma i kontakt med mig. Inte med redaktionen, utan med mig. Mina argument är följande:

  1. Genom att redan i trailern berätta att vi finns på Facebook och Twitter så anger vi riktningen: vi vill vara på nätet, där ni är.
  2. Genom att använda mig själv som verktyg istället för att fronta själva företaget så anger vi en relationell ton.  Det är inte loggor och slogans som talar. Det är en person.
  3. Mail – Facebook – Twitter verkar vara en rimlig ordning. Dom allra flesta använder åtminstone något av verktygen.

En del som har sett trailern tycker att den också hintar om att äldre människor inte är välkomna. Eftersom vi inte berättar var man kan skicka sitt brev eller ringa så utesluter vi människor – framförallt dom som inte finns på nätet.

Min ingång i det här är att dom som vill skicka brev och vykort, dom har vi redan. Många av dom är trogna prenumeranter på våra tidningar. Att däremot skapa relationer med dem som finns på nätet är något vi inte kan negligera. För att se till att vi är relevanta – på lång sikt.

Och visst, man hade kunnat trycka på både sociala medier och traditionella kontaktvägar. Men det hade inte angett en lika tydlig färdriktning och positionering.

Rätt eller fel, vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

5 thoughts on “Sociala medier – exkluderande eller inte?”

  1. Haha! Jag trodde det var en trailer som var 30-minuter lång först! ;-)

    I övrigt köper jag argumenten. Tyvärr tror jag ni missar målet helt eftersom ni i argumenten riktar er mot en yngre målgrupp, men i trailern genom känslan och musiken riktar er mot en äldre “Café Norrköping”-målgrupp. Jag får ingen genuin känsla som att ni verkligen menar det.

    Jag hade försökt att istället filma trailern i arbetsmiljö, vid skrivbordet, med hemsida och twitter öppna och en iPhone i bordställ bredvid datorn. Då får man den där spontana känslan i miljön som jag tycker finns på sociala media.

    Om man behåller formspråket från gammelmedia, och pratar nya medier, så tror jag det är svårt att nå fram. Då kan man föra över befintliga tittare till nya medier, vilket är beundransvärt, men jag tror inte att man vinner nya tittare bland de som redan använder nya medier.

    Reply
  2. Tack så mycket för feedback. Förmodligen har du en poäng, men jag vet inte om jag helt håller med dig. Jag menar det är ju inte så att unga användare (och med unga menar jag folk mellan 20 och 50, våra prenumeranter är ju till och med äldre än så) inte förstår eller är helt främmande för det traditionella mediespråket. Är man mellan 30 och 50 så har man det ju med sig med modersmjölken, så att säga. Jag tror inte att formspråket i sig är nån slags språkförbistring. Däremot så försöker vi ju uppnå nån slags integration mellan nya och gamla medier.
    Dessutom är jag tveksam till att göra för starka kopplingar till teknik, som du var inne på i ditt förslag. Det är ju inte tekniken som är grejen, utan möjligheterna till kontakt.
    Och Café Norrköping? Tja, bevisligen kan man uppfatta det så. Den feedback jag har fått hittills har varit precis det motsatta, att vi helt exkluderar Café Norrköping-publiken.
    Intressant att man kan få så olika upplevelser.

    Reply

Leave a Reply to Anna LindbergCancel reply