I veckan spelade jag och vår eminentet sändningsproducent Mikael Landelius in en trailer för vårt tv-program, som nu har fått namnet 30 minuter. Eftersom varken studio, grafik eller jinglar är färdiga så gjorde vi en väldigt enkel trailer, ni får gärna kolla in den:

Som ni ser så har jag valt att fokusera på sociala medier som verktyg för att komma i kontakt med mig. Inte med redaktionen, utan med mig. Mina argument är följande:

  1. Genom att redan i trailern berätta att vi finns på Facebook och Twitter så anger vi riktningen: vi vill vara på nätet, där ni är.
  2. Genom att använda mig själv som verktyg istället för att fronta själva företaget så anger vi en relationell ton.  Det är inte loggor och slogans som talar. Det är en person.
  3. Mail – Facebook – Twitter verkar vara en rimlig ordning. Dom allra flesta använder åtminstone något av verktygen.

En del som har sett trailern tycker att den också hintar om att äldre människor inte är välkomna. Eftersom vi inte berättar var man kan skicka sitt brev eller ringa så utesluter vi människor – framförallt dom som inte finns på nätet.

Min ingång i det här är att dom som vill skicka brev och vykort, dom har vi redan. Många av dom är trogna prenumeranter på våra tidningar. Att däremot skapa relationer med dem som finns på nätet är något vi inte kan negligera. För att se till att vi är relevanta – på lång sikt.

Och visst, man hade kunnat trycka på både sociala medier och traditionella kontaktvägar. Men det hade inte angett en lika tydlig färdriktning och positionering.

Rätt eller fel, vad tycker du?

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

Ursäkta röran.