Vem kan man lita på?

Idag har varit en märklig dag för mediebranschen, och Resumé har verkligen levererat – i två av fallen genom att återberätta om artiklar i kommande Scoop.

Det började med morgonsvepet. Det stormar runt GP:s nya ledarredaktör Alice Teodorescu – och jag har varken koll på, eller särskilt intresse, av den frågan. Däremot trillar jag av stolen av följande fråga/svar från en chatt i den egna tidningen:

Max: Hej Alice! Hur upplever du mottagandet på GP? Ger media en nyanserad bild av hur välkommen du är?

Alice Teodorescu: Man ska aldrig lita på media, oftast är det mycket värre och mycket bättre på samma gång

”Man ska aldrig lita på media”. Det borde vara ett felcitat, men det är väl ändå inte möjligt när orden kommer från det egna tangentbordet? Och inte för att jag har något förtroende för förtroendebarometern som släpptes idag, men man måste ju ändå undra om det verkligen är ett slumpartat sammanträffande ;)

Det fortsatte med ”Medieföretagen som bryter mot aktiebolagslagen”, där tidskriften Scoop kan berätta att 17 av 36 tillfrågade företag i mediebranschen inte vill (kan?) öppna upp aktieboken. Eller så väljer de att helt enkelt inte svara på frågan. Redaktör Fredrik Nejman säger:

”Medieföretagen brukar stå på barrikaderna när offentligheten inskränks. Att de då inte själva följer lagen är inte bara pinsamt, utan vittnar om en nonchalans mot rättssamhället.”

… det är väl enkelt att hålla med. Walk the talk? Och det är ju ett allvarligt brott ”Till böter eller fängelse i högst 1 år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att föra aktiebok, bevara eller hålla denna tillgänglig”

Men det som är mest intressant är den kompakta tystnaden runt den här artikeln. Det borde ju kvala in som en gedigen granskning (Scoop ges ut av Föreningen grävande journalister) och leda till ett ramaskri. Men det verkar knappt ens ge en krusning på ytan, varken på golvet på MEG2015 eller i sociala medier. Inte en enda kommentar på artikeln. Inte ens i Facebookgruppen ”Journalistbubblan”, med 4347 diskussionslystna deltagare väckte den någon större uppmärksamhet. Udda.

Så på eftermiddagen kom ”Miljardregn över medieägarna”, också den från Scoop och publicerad på Resume.se. Läs artikeln för alla siffrorna, men Deeped påminde mig om en tes jag hade för många, många år sedan.

@deeped Japp, precis. Eftersom man – på goda grunder – inte tror företagen klarar omställningen så gör man den privat istället, så att säga

— Joakim Jardenberg (@jocke) March 5, 2015

Jag är den förste att tycka att duktiga människor ska få lov att tjäna pengar. Men det är värt att tolka innebörden i att man som ägare av ett företag i motvind väljer att plocka ut pengarna istället för att låta dem jobba kvar i verksamheten. Det är nog inte en långsökt gissning att det är en del av en personlig omställning – vilket så klart också helt rimligt. Det måste vara varje ägares fria val att göra. Däremot pekar det ju inte på framtidstro eller passion för det bolag man tömmer på resurser. Och det rimmar väldigt illa med att man samtidigt med hög röst kräver statsstöd och politiska insatser för att rädda branschen och journalistikens viktiga demokratiska uppgift.

Sammanfattningsvis… Jag vet inte hur jag ska sammanfatta de här tre artiklarna. På så väldigt många plan är det oroväckande läsning. Och en oroväckande tystnad. Kanske går bästa sammanfattningen helt enkelt att låna från rubriken på en fjärde artikel som publicerades idag. ”Bekymrande självsyn hos medierna”. Så får det bli.

Foto: Skärmdump från resume.se 2015-03-05

[box] ... och det här inlägget är #005 av #blogg100 – ett långt samtal om granskarna och om att bli granskad. Om du tycker det slutar lite abrupt, så beror det bara på att det kommer mera ;) [/box]