#008 av #blogg100 – minnenas allé: knuff-johan och aftonbladet-lotta

Minns du knuff.se? Sajten som en gång i tiden var hela bloggosfärens mittpunkt, tjänsten som knöt ihop oss och som var på allas läppar. Älskad och hatad av alla. Liksom dess upphovsman, knuff-johan, som få visste vem det var, och som färre träffat. Jag hade den förmånen, och det var en spännande tid, där och då för nästan sex år sedan:

Har haft möte med honom och han är verkligen vass, men också väldigt öppen för samtal och utveckling. (Parantes: han vill bli beskriven som ”över två meter med rejäla huggtänder” men påminde mig mer om Craig Newmark, till sättet alltså)

Knuff lever fortfarande, och toppbilden visar hur knuff ser på #blogg100 (och bisonblog som en liten jämförelse). Men det har varit väldigt tyst de senaste åren. Jag tror att Johan tröttnade lite över att behöva försvara sig mot det vilda sluggande som började runt 2007, när Andreas Ekström fick för sig att Johan var något slags bloggosfärens motsvarighet till storpotäten. En sökning berättar delar av historien.

Jag tycker det vore kul att höra ditt bästa knuff-minne, kanske ett tips för en kommande bloggpost?

På statistikfronten i övrigt: här är dagens PDF-rapport. Notified har hittat och analyserat 1554 bloggposter. Det är mycket godis som jag ska återkomma till. 92 dagar kvar…

rockbjornen

Bilden ovan är från Ernst Rolf-logen på Cirkus, och hämtad från det här setet på Flickr. Året är 1996 och eventet är Rockbjörnen. Bilden är bland annat taggad med ”skånsk nacke” och det är jag som sitter med ryggen mot kameran längst ner till höger. Jag var ansvarig för vår livesändning, bland annat. 1996, alltså. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om åren 1994-2001 på aftonbladet.se, men det är inte det jag tänkte göra nu.

Istället tänkte jag hylla Lotta Holmström som höll i kameran. Ronja, även kallad. Iaf av mig. Vi hade några grymt roliga år tillsammans på det som då hette Aftonbladet Nya Medier.

Men Lotta har fortsatt imponera. Skriva.net och Citizen media watch är bara några av de projekt som genom åren fått Lottas kärlek. Men nu gäller det hennes #blogg100-bloggande. Hon är verkligen bloggosfären personifierad för mig. Med örat mot rälsen fångar hon tex upp @thejennie:s (en annan superbloggare som jag ska återkomma till) uppmaning om att publicera sitt första blogginlägg någonsin. Och vips har det blivit ett kanoninlägg, där hon som vanligt lyckas sätta sin egen prägel på texten. Sakligt, personligt, välskrivet, länkat – ”bloggigt” helt enkelt.

Och så underbart lärorikt och generöst. Lotta Holmström är helt enkelt en självklar #featuredblogger. Heja!

12 thoughts on “#008 av #blogg100 – minnenas allé: knuff-johan och aftonbladet-lotta”

  1. Tack Jocke, och ett extra tack för denna pepp när jag tar i mitt tycke rätt
    stappliga steg tillbaka in i bloggosfären. Och inser hur roligt jag ju
    tycker det är! Kanon med ditt metabloggande om #blogg100 och
    #featuredblogger, för övrigt. Verkligen #sharingiscaring.

    Reply
  2. Jag mailade johan när det var som värst och jag stod nog på hans sida när de mest knasiga individerna trodde allt möjligt om Johan. Jag också som du att Lotta har gjort mycket för bloggosfären. Jag har följt henne eftersom hon ett tag också var på Lärarnas tidning. Hon är en stor människa och kompetent…

    Reply
  3. Jag minns precis hur jag upptäckte Johan. Det var i februari 2005 när jag precis hade skrivit mina första osäkra blogginlägg på den där bloggsajten som hette Bloggy, tror jag, och som senare gick i graven. I statistiken såg jag länkningar från nyligen.se som jag inte alls visste vad det var och klickade mig in och upptäckte alla andra som också skrev. Då kunde man se hela dagens blogginlägg bland de femtio senast publicerade. Inte många månader därefter uppdaterades listan betydligt snabbare. Och det var ju Johan Larsson som stod bakom nyligen.se. När jag senare bytte blogghotell var han alltid lika tillmötesgående och hjälpte snabbt till att ändra länkar i sina system. Och så kom senare knuff.se som en utökning av nyligen. Intressant.se pingade jag däremot ytterst sällan, för jag tyckte nog inte mina inlägg var tillräckligt intressanta.

    Det händer lite då och då att jag undrar över vart han tog vägen. Sajterna verkar inte uppdateras mer. Och visst minns jag Andreas Ekströms artikel om Johan och hur det skrevs. Det kändes inte riktigt bra.

    Reply
  4. Tack för intressant tidsresa!

    Men Jocke, och även Susanne här ovan: Jag är lite fundersam kring historieskrivningen här. Angreps verkligen Johan så mycket? Av vem i så fall? Det var väl mer så att han fick en del nyfikna frågor?

    Och det var nog inte riktigt så att jag eller Sydsvenskan fick för oss att Johan Larsson var “storpotäten”. Det var snarare så här:

    Under nollnolltalets mitt var en av de centrala frågorna kring bloggrevolutionen: Kommer någon att kunna tjäna pengar på det här?

    Johan Larsson var först med att tjäna betydande pengar på den svenska bloggosfären. Skulle en dagstidning avstå från att skriva nyhetsartikel i samband med hans bokslut? Så som tidningarna gör om olika relevanta företag varje dag? Självklart inte. Det var helt befogat att kort och rakt berätta hur det gick för Johan och hans sajter. Så då gjorde vi det. Inte konstigare än så. Artikeln är bedövande trist i sin saklighet och brist på spekulation:

    http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/vinst-direkt-for-bloggkungen/

    Påföljande år skrev vi detta:

    http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/rekordvinst-for-bloggkungen/

    Där anger Martin Jönsson, medieanalytiker och numera kulturchef på Svenska Dagbladet, varför Johans arbete var så självklart intressant. Inte heller den innehåller minsta tillstymmelse till misskreditering, angrepp eller något annat än normal journalistisk nyfikenhet.

    Det är lättare att förstå varför en del personer blev lätt provocerade av en krönika som jag skrev i Journalisten, som jag tyvärr inte hittar online, i vilken jag påpekade för kolleger – detta är ju en story! Den här killen borde porträtteras! Det kan säkert ha känts, för en skygg person, som att han i och med den fick väl mycket sökarljus på sig. Men journalistiskt motiverat känner jag mig säker på att det var.

    Så jag tror inte att innehållet i de här texterna räcker som förklaring riktigt. Alltså blir frågan: varför fick då en del personer känslan att Johan Larsson angreps? När han mest behandlades som vilken ny och intressant entreprenör som helst?

    För att förstå och minnas det, måste man verkligen komma ihåg vilken intensiv hatkärlek som flödade mellan etablerade mediers ledningar och bloggare för sådär sex-sju år sedan. Det har hänt så otroligt mycket bra sedan dess – med allt från kunskapsutbyte till känslor till den avgörande insikten om det goda som sker när dessa medieformer korsbefruktar varandra. I dag skulle ingen reagera om vi skrev en nyhetsartikel om vilka twittrare som drar in pengar på sitt twittrande eller vilka sajtägare som deklarerar störst annonsintäkter eller vad det nu kan vara. Faktum är att vi borde göra det mycket mer.

    Reply
    • Det sista tror jag du har mycket rätt i men du skönmålar lite. Hatkärleken byggde på den ohemula disrespekt som media hade inför bloggare. Nånstans har jag samlat alla dessa nidbilder, skämt och nedvärderande omdömen från journalister runt 2005. Så det krävs ett stort mått av försök att skönmåla, demens eller viss skam för att vara förvånad när medier väljer att titta rätt kritiskt på en person som försökte strukturera och skapa möjligheter för bloggosfären att se sig själva och varandra.

      Reply
  5. Usch ja, minns när Knuff blev kritiserad för att tjäna pengar samtidigt som mannen bakom inte hade något intresse av att leka c-kändis. Det blev ett himla liv där ett tag med stängda kommentarfält och hårda ord.

    Reply

Leave a Reply to Bengt Cancel reply