”Titta vad jag har gjort! Vill du prova?!”

Med den banala meningen vill jag illustrera att det ligger i människans natur att vilja dela med sig av nyförvärvade kunskaper och produkter av alla dess slag. Att delge och ta del av idéer är ett sätt att skapa nya sammanhang, få kunskaper att studsa tillbaka i nya skepnader och att känna sig delaktig i något större än sig själv. Det är och har varit sant för alla, i alla situationer och i alla tider – utvecklare, användare, webb och 00-tal inte undantaget.

Tankarna och hyllningarna kring crowdsourcad information har redan under denna första topp100-vecka hunnit formuleras i ett antal inlägg. Det är inte konstigt. Utan den ivriga människokraft som kollaborativt driver webbutvecklingen framåt skulle internet aldrig ha varit den levande organism den är idag. Och kunskapsdelning utgör ett fundament, inte bara för internet, utan för hela vår mänskligt drivna evolution.

Ett av mina mest påtagliga bevis på kunskapsdelningens förträfflighet är WordPress – bloggverktyget som klev ut på webballmänningen första gången 27 maj 2003. Det är för övrigt också den open source-plattform som vi alla här på Mindpark, utan att det särskilt adresserats, kommenterats eller ifrågasatts – helt självklart gör våra inlägg på. Googla och WordPressa, lite utav webbens motsvarigheter till att borsta tänderna liksom.

Som med så många andra tjänster och produkter är bakgrunden till WordPress uppkomst både smått trivial och (om man är nördigt nog lagd för att betrakta den så) vacker:

Ett par unga entreprenörer (Matt Mullenweg och Mike Little) drömde om ”ett elegant och välbyggt publiceringssystem”, slog sina skarpa hjärnor ihop, lånade kod av ett redan existerande verktyg (b2/cafelog) och började ”med en enkel bit kod för att förbättra det vardagliga skrivandets typografi” att göra småskalig verklighet av sin vision.

När den första versionen 0.7 släpptes hade den ”inte fler användare än du kan räkna på dina fingrar eller tår”.

Idag, sex år och drygt 50 versionsläpp senare, måste du multiplicera både fingrar och tår några hundratusentals gånger för att komma upp i det antal människor som nyttjar verktyget i sin vardag.

Jag tänker hålla mig borta från de tekniska detaljerna, men tror att skärmdumparna nedan ger ett rätt bra hum om verktygets avancemang under årens lopp:

Wordpress 0.71

Wordpress version 0.71

Wordpress 2.7

Wordpress version 2.7

Open Source utgör förstås inte ensam ingrediensen i WordPress framgångsrecept. Utan sin välbyggda kärna, hängivna drivkraft hos duktiga huvudutvecklare, rätta timing och gynnsamma snedsteg hos konkurrenter, skulle den öppna källkoden förmodligen sakna verklig substans.

Ambitionen att göra det svåra och få förunnat begripliga (PHP, XHTML, CSS…) till något enkelt och demokratiskt tillgängligt har förstås också haft betydelse. Hade inte WordPress initialt lyckats locka tillräckligt många användare att testa det, hade det knappast spelat roll om så källkoden skrikit ”kom och ta mig!”.

Liksom alla open source-produkter bygger utvecklingspotentialen på att användarna blir en del av systemet och förstår alla dess fördelar – lite grann likt devisen att det är först när du vet vad du har som du vet vad du kan sakna.

Men. Utan sin GNU GPL–licens – den som bygger på att källkoden är fri att kopiera, använda, modifiera och distribuera vidare – är det däremot högst osannolikt att plattformen skulle ha fått den spridning och de proportioner den har idag.

Genom att utnyttja och göra system av den enkla tes som inledde detta inlägg – människors vilja att dela med sig och bli del av något större – har ett enkelt stycke kod mynnat ut i ett mångfasetterat verktyg, ständigt utvecklat av sina egna användare. Och genom att vara lyhörd för all typ av feedback i det engagerade community som uppstått kring WordPress, har både förtroendet och kärleken till verktyget ökat.

Att open source-miljöer föder open source-attityder och att open source-attityder skapar nya möjligheter, är något som mänskligheten redan i evigheter lyckats bevisa. Är vi bara mottagliga, omformas och utvecklas vi ständigt i de möten, relationer och uppgifter vi ingår i och tar oss för. De idéer vi delar med oss av är de som får spridning, och kollektiva idéer är oftast de mest effektiva för samhällsutvecklingen – egentligen är ekvationen inte svårare än så.

Vad WordPress muterat till och fått för avkommor om ytterligare sex år kan jag inte föreställa mig. Det enda jag säkert kan säga är att det kommer vara något helt annat än vad det är idag. Det är en betryggande tanke i en tid då konstigt många företeelser fortfarande ter sig väl statiska.