I går tisdag var det exakt 15 år sedan Aftonbladet.se grundades (den 24 augusti 1994). Grattis på födelsedagen!

En av den här höstens stora debatter i mediebranschen handlar (redan) om möjligheten att ta betalt för redaktionellt innehåll på webben, att låsa innehåll för icke-betalande besökare. Ett annat sätt att uttrycka frågan är att diskutera hur kvalificerad och viktig journalistik på nätet ska finansieras. Var ska pengarna komma ifrån?

Veckans Affärers Mikael Zackrisson skriver långt, klokt och initierat om detta på sin blogg på va.se (22 juli). Ändå måste jag delvis argumentera mot honom.

Först: Det finns (minst) två huvudperspektiv på detta:

1) Det övergripande, samhällets behov av att myndigheter, företag, makten i olika former granskas. Att grävanden pågår och avslöjanden görs. Att det finns kraft att ställa till svars. Att verkligheter skildras även om de ligger långt bort och att detta innebär stora kostnader. Att det finns tid och kompetens att sammanställa, paketera och analysera.

2) De etablerade/traditionella medieföretagens perspektiv: Hur ska de utveckla arbetssätt och affärsmodeller för att kunna fortsätta att utföra sitt samhällsuppdrag? Nu när gamla affärsmodeller delvis rämnar, hur ser de nya intäktsströmmar ut som ska garantera ett professionellt granskande och analyserande arbete?

Om det angelägna grävande, analyserande och granskande sker av oavlönade bloggare, genom insamlingar eller av traditionellt avlönade journalister har ut ett övergripande perspektiv ingen betydelse. Det viktiga är att det görs.

Men det enskilda medieföretaget kan ju knappast kritiseras för att det försöker vara med på banan. Snarare tvärtom. Och hur många argument det än finns mot låst innehåll (för det finns det) så är det ändå något som inte på allvar testats utifrån det förutsättningar som finna (tekniskt, marknadsmässigt, opinionsmässigt) 2009 eller 2010.

Mikael Zackrisson har inget tydligt svar på hur det kvalificerade journalistiska arbetet ska räddas. Inte jag heller.

Men jag kan ligga sömnlös över vilka konsekvenserna skulle kunna bli om gammelmedierna inte lyckats i de här ambitionerna: rapportera, undersöka, granska, gräva, analysera, sammanställa, berätta, skapa sammanhang och förståelse, att bidra till att skapa den sorts öppna samhälle vi vill ha.

Den alternativa medievärlden då, kan inte den klara det här? Jo delvis, men bara delvis. De gamla medierna i kombination med de nya krafterna är – tror jag – det som kan skapa den riktig spännande och viktiga journalistiska utvecklingen.

Jag har arbetat med webbpublicering i 15 år. Jag och mina kolleger på Aftonbladet anade då – 1994 – bara delvis webbens enorma möjlighet för informationsspridning, kommunikation, som journalistiskt verktyg. Kraften i den nya tekniken kom att påverka hela samhället på ett sätt som var omöjligt att förstå då för 15 år sedan: Vi tänkte mest på medierna och såg fantastiska möjligheter för till exempel en dagstidning att arbeta både i realtid och multimedialt.

Det där med pengarna in skulle säkert ordna sig när nätet blev riktigt etablera

Men det gjorde det inte. Andra aktörer (läs Google mfl) var smartare än vi och snodde tog  delar av marknaden. Dagstidningsbranschen har de här 15 åren varit anmärkningsvärt dålig på att förstå och utnyttja de nya möjligheterna.

En annan utveckling som var svårt att fullt ut förutse var nätets enorma sociala kraft, att mötas, dela, kommunicera och bygga upp helt nya sätt för människor att mötas.

Just där tycker jag ett av de stora problem med låst innehåll ligger: Det strider i grunden mot mycket av det som bygger nätets styrka. Låsta delar riskerar att allvarligt skada den mänskliga kommunikation, att sprida, dela, lära, bygga kunskap och insikt med hjälp av nätet. Vill inte röra…

Men ställt mot det alternativa scenariot att vi i de traditionella medierna inte längre han ekonomiska resurser att bedriva kvalificerad journalistik. Visst, den alternativa mer idealistiska medievärlden skulle klara en del av uppdraget. Public service en del. Andra nya aktörer en del.

Men allt? Nej, det är naivt att tro.

Tänk så här: De traditionella mediernas utgångspunkt för en annan affärsmodell är inte att stänga ute, utgångspunkten är att skapa värde. Att bygga produkter kring innehåll och varumärken som läsarna/kunder upplever som nytta, som underlättar och som skapar en äkta betalningsvilja.

Mikael Zackrisson skriver på va.se: ”Folk köper tid, paketering, överskådlighet, exklusivitet, kändisskap, personliga relationer, och så vidare.”

Ja. Exakt.

Hur ser de digitala paket ut som är smarta, användarvänliga och som paketerar information med snabbhet och tillhörighet kring ett varumärke? Det skulle vi kunna testa i verkligheten.

Ja, det är möjligt att jag är offer för ett önsketänkande.

Nej, det vore helt fel att inte försöka.

Ja, kanske är tajmingen rätt nu, 15 år senare.

******

PS1. Ja, jag arbetar som konsult åt några medieföretag som jag hjälper att hantera den här viktiga frågan. Men den mer övergripande delen av mitt resonemang bygger på omsorgen om det viktiga publicistiska uppdrag som fram till nu huvudsakligen finansierats inom de traditionella medieföretagen. DS.

PS2. P1:s Medierna gjorde den 6 juni ett helt program om detta. Det går fortfarande att lyssna på via sr.se/medierna. Dock verkar det inte finnas kvar som streamat men det går att ladda ner som podradio. Jag medverkar tillsamman med  bla Lars Johansson (Helsingborgs Dagblad), Joakim Jardenberg, Ingela Wadbring och Stefan Melesko (medieforskare), Bosse Svensson (Mktmedia) och Mats Bergstrand (fd DN Debatt). DS