Vi hinner nog inte i år…

säger Doktor Bosse när det är fem månader kvar av året… Citerar Medievärldens samtal med honom:

Mkt Media har avtal med operatörerna för mobilt. I planen finns tankar om att ta betalt.
–    Vi tittar på olika modeller. Jag tror inte att vi hinner, men eventuellt testar vi något redan i år.

Intervjun gör avstamp i nylanserade Social Cord, men far iväg i en mycket märklig riktning. Så här tex:

När man talar om betalt, är det premiummaterial det handlar om?
–    Ja, i princip. Men man begränsar sig för mycket om man tror att det bara handlar om det. Titta på Aftonbladets Plus-tjänster, visst är det premiummaterial, artiklar och annat, men också annat.
–    Man ska söka det ”upplevda värdet”. Vad är det som gör att vi kan ta 2000 kronor för en morgontidning, betalt i förväg innan kunden vet vad hon eller han får? Det handlar om mer än ett premiummaterial.

För det första undrar jag vad Bosse menar att det finns mycket annat på PLUS. Det är ju inte precis en klubb som adderar någon känsla eller samhörighet – utan det är just precis ”premiummaterial” och klassiska lojalitetsprogramserbjudande som ligger där. PLUS för en tuff tillvaro idag, det vore intressant att se Bosse dra sin modell genom mitt enkla flöde och se vad svaren blir om MKTmedia-tidningarna ska in på den marknaden.

Sedan hänvisar han till det ”upplevda värdet”, fluffigt så det räcker, och refererar till morgontidningens prenumerationskostnad. Jag, och många med mig, har för länge sedan konstaterat och visat att det man betalade för var distributionen – och att tidningen var det enda sättet att ha koll på i samhället. Läget har förändrats (han borde lyssna på chefredaktören på HD som inte ens lyckas skänka bort prenumerationer), och det gäller inte bara för betalda tidningar. Det är ett mycket större skifte än så, och vi är inte precis den enda branschen som brottas med problem. Jag ger Bosse helt rätt i att tidningen då handlade om mycket mer än premiummaterial, men det säger ingenting om att MKTmedia automatiskt har något som kan fylla den nya tidens behov. Här måste han vara mer specifik isf, och hittills har jag inte sett något som har bäring.

Avslutningen handlar om att ”det är summan som ger betalningsviljan”. Problemet är att komma upp i en sådan summa. Jag har, helt ärligt, ingen aning om hur det skulle kunna se ut för den lokala aktören. Och det tror jag faktiskt inte att Bosse har heller.

Det är därför han måste köpa sig tid, och ”nog inte hinner med det i år”.

BTW, jag tror inte att Bosse är dum eller elak, och jag tror definitivt inte att han går på droger (det var ett skämt). Men jag tror att han vilseleder sig själv och sin organisation med ett intensivt önsketänkande.

Till sist, en mer progressiv post kommer inom kort på jardenberg.se. Där ska jag (kanske för sista gången, för jag vet att många börjar tröttna) göra ett försök att förklara vad jag anser att mediebranschen borde göra. Stay tuned.