Det är dags att mäta det nya också

Mediebranschen är besatt av siffror, och det är varken konstigt eller osunt. Jag kan visserligen önska att man ibland gjorde lite djupare analyser av upplagan, orvestosiffrorna, positionen på KIA och klicktoppen än vad som görs, eller iaf vad som märks. Men att mäta är i grunden bra, och vi ska vara tacksamma att det i så många fall finns lång historik av likvärdiga mätmetoder. Vi har alla möjligheter att dra slutsatser och se tendenser. Dessutom är det ju uppenbart att listorna åtminstone internt föder kampvilja och engagemang.
Men det borde inte hindra att vi för egen del tar fler och snabbare steg på mätområdet. Många sajter har redan idag (sorgligt underutnyttjade) listor över de mest kommenterade, klickade länkarna etc. Men hur bra är vi på att kolla utanför vårt eget hus. Grafen ovan visar tex förhållandet mellan Aftonbladet och Expressen när det gäller omnämnande på knuff. Det tar ett par sekunder att ta fram den, och det vore härligt att höra Helin resonera runt den grafen.
Till sist, ett par orelaterade rader om webbmätningar. Jag har varit djupt involverad i att under årens lopp försöka få ordning på våra webbsiffror, och det känns allt mer som en situation där vi aldrig kommer att gå i mål. Det kommer alltid att vara besvärligt att få till stånd en KIA-lista som verkligen är rättvisande, och det kommer alltid att vara en kamp mellan olika mätverktyg och uppfattningar. Ännu värre är det när man ska försöka skapa en ”gemensam valuta” tvärs över medieslag. Radiomätningar (nåja…), tvmätningar, webbmätningar och den nya bastarden mobilmätningar kommer aldrig att kunna entydigt svara på de rätta frågorna. Det får vi leva med. Lösningen som jag brukar hävda är att inse att det där blir en slags sifferlek som bara ger rekommendationer, själva effekten måste istället mätas ute hos kund. Där medieköparen känner att han får mest återbetalning på varje investerad krona – där kommer han att lägga sin fortsatta investering. Trial and error.

Mediebranschen är besatt av siffror, och det är varken konstigt eller osunt. Jag kan visserligen önska att man ibland gjorde lite djupare analyser av upplagan, Orvestosiffrorna, positionen på KIA och klicktoppen än vad som görs, eller iaf vad som märks. Men att mäta är i grunden bra, och vi ska vara tacksamma att det i så många fall finns lång historik av likvärdiga mätmetoder. Vi har alla möjligheter att dra slutsatser och se tendenser. Dessutom är det ju uppenbart att listorna åtminstone internt föder kampvilja och engagemang.

Så det borde vara givet att vi tar fler och snabbare steg på mätområdet. Många sajter har redan idag (sorgligt underutnyttjade) listor över de mest kommenterade, klickade länkarna etc. Men hur bra är vi på att kolla vid sidan om det mest uppenbara. Hur ser relationen ut mellan mest lästa, kommenterade och bloggade artiklar, och varför är det så? Vilka ämnen läses gärna men engagerar lite. Hur många drar till exempel någon som helst slutsats av engagemanget för ”Dagens fråga”.

aftonbladetexpressen

Riktigt roligt blir det om vi kikar utanför huset. Och nyttigt, om vi anstränger oss lite. Grafen ovan visar tex förhållandet mellan Aftonbladet och Expressen när det gäller omnämnande (inte bara länkar alltså) på knuff.se. Det tar ett par sekunder att ta fram den, och det vore härligt att höra Mattsson resonera runt den grafen. Eller om Helin hade fått vika ut texten om förra veckans twittrande på svenska om Aftonbladet. Är det inte dags för de som jobbar med sociala medier i de gamla mediehusen att tillsammans med analysgänget göra bra saker på Facebook – och sedan presentera och diskutera resultaten? Så där kan man fortsätta länge.

Return of Engagement var en term som Daniel lyfte fram i ett inlägg här på Mindpark för ett halvår sedan, men vad jag vet var det inte många i mediesvängen som fångade upp den bollen. Det närmsta vi har kommit är att börja titta på inlänkarna från tex Facebook och Twitter, och blir fascinerade av vad vi ser. Men sedan då? Det är först genom att ta de här nya siffrorna på allvar, börja följa dem löpande och ge dem samma dignitet som TS-upplaga och Orvesto som de börjar göra rejäl skillnad internt i husen. Och till skillnad från vissa andra mått (minns någon ”hushållstäckning”) så finns det mycket positivt att ta fasta på här. Det vore väl trevligt?

Till sist, ett par halvt orelaterade rader om mediemätningar och att använda siffror som externa beslutsunderlag. Jag har varit djupt involverad i att under årens lopp försöka få ordning på branschens webbsiffror, och det känns allt mer som en situation där man aldrig kommer att gå i mål. Det kommer alltid att vara besvärligt att få till stånd en KIA-lista som verkligen är rättvisande, det kommer att vara som att jaga ett rörligt mål, och det kommer alltid att vara en kamp mellan olika mätverktyg och uppfattningar. Ännu värre är det när man ska försöka skapa en ”gemensam valuta” tvärs över medieslag. Radiomätningar (nåja…), tvmätningar, webbmätningar, den nya bastarden mobilmätningar och tusen andra metoder/kanaler/aktörer kommer aldrig att kunna svara entydigt på de rätta frågorna. Det får vi leva med. Lösningen som jag brukar hävda är att inse att det där blir en slags sifferlek som bara ger rekommendationer, själva effekten måste istället mätas ute hos kund. Där medieköparen känner att han får mest återbetalning på varje investerad krona – där kommer han att lägga sin fortsatta investering. Trial and error. Och att det i sin tur kräver en annan relation mellan mediehus och medieköpare – det får jag återkomma till en annan dag.

10 thoughts on “Det är dags att mäta det nya också”

  1. Tror också att det skulle behövas en ordentlig knuff bland företagen så dom kommer igång och börjar mäta all data deras användare genererar.
    Det största problemet ligger nog i att dom som beslutar i ärendet förväntar sig siffror medans resultaten i många fall är mjuka variabler.

    Jag skrev min magisteruppsats, (Där daniel är omnämnd :), om detta och det var just mjuka variabler som var centrala i resultatet.

    http://theonlyconstant.wordpress.com/2009/08/11

    Jag tror även att det finns problem med att olika webbanalysprogram inte genererar samma data, wordpress statistik vs getclicky visar för min del olika data.

    Reply
  2. Ja, problemen med olika mätverktyg håller jag med om : https://jardenberg.se/2009/06/09/statistikmatch-

    Det är en del av problembilden jag ser när man ska försöka jämföra, och därför menar jag att man ska se på tendens och historik inom verktyget istället, och låta de olika verktygen lösa olika uppgifter.

    Det är också därför jag menar att det finns en poäng att titta utanför den egna sajten för att hitta spännande mätpunkter. Allt syns inte i dina egna system.

    Tack för länken till din uppsats, den borde varit med från början.

    Reply
  3. Gemensam valuta för olika medier är som att sätta kilopris på frukt, snarare än på äpplen, apelsiner, bananer och jordgubbar var för sig. Möjligen intressant, men knappast relevant, just därför att konsumtionssätt och engagemang varierar mellan medieslagen.

    Reply
  4. jag leker lite med begreppen.

    Jag tror rent generellt att det är farligt att stirra sig blind på direkta kopplingar mellan handling och ROI. Ser man sociala medier som en förlängning eller 2.0-fiering av CRM så är väl mätproblematiken knappast något nytt, om ens ett problem. Det handlar om att bygga upp långsiktiga relationer vilket i slutändan oftast pays off!

    Med detta synsätt kan man kanske se analysdata, webbanalys et cetera som en karta över hur man har kommit fram till en bra kundrelation. Vilket kan vara nyttigt vid framtida strategier.

    Reply
  5. Att mäta ute hos kund behöver inte vara så grunt som att mäta “handlingar” och “intäkter”, och jag säger heller inte något om vilket tidsperspektiv. Varje kund har ju sina mål, sin valuta, att mäta i.

    Reply

Leave a Reply to Mats RönneCancel reply