Den 23 september publicerade Martin Jönsson på mindpark.se ett inlägg med rubriken När medierna ignorerade sin publik. I den posten skriver han bland annat om vikten av kommunikation och poängen med att försöka inta en ödmjuk hållning ”inför det som skett i den parallella medievärlden”.

Den 30 november publicerade Smålandsposten på sin Nyhetsblogg ett inlägg som hette Relevanta testiklar i jätteformat. Rubriken indikerar väl ganska tydligt vad det handlar om. Men när man avslutar den korta texten med att be om fler synpunkter och tips så vore det ju välbehövligt att kunna läsa knäcket. Så jag jag letar utan att finna och skriver sedan en kommentar:

”Var finns artikeln?
Jag hittar den inte på smp.se så det är lite svårt att kommentera, tipsa och ha synpunkter…”

Kommentaren postades samma dag som inlägget, men jag fick inget svar och dagarna gick.

Den 5 december rasslade det till på bloggen igen, och inlägget Svar på kommentarer publicerades. Där kunde jag bla läsa:

Sedan en tid tillbaka lägger vi inte ut alla artiklar på smp.se. Vi vill ge läsarna som betalar för papperstidningen ett mervärde förutom sortering och presentation. Vi ser inte det som ett hinder att fråga om tips och synpunker till artiklarna här på smp.se. Många läser trots allt både Smålandsposten och smp.se.

OK, ni ser det inte som ett problem. Det gör jag. Jag ser massor med problem.

  • Modellen med webbransonering är trasig. Det kommer inte att leda till någon ökad tidningsläsning. Tidningens problem är inte att ni är för bra på webben. Jag lovar.
  • Ja, bloggen handlar om dialog. Men det funkar inte att bara ta. Man måste ge av sig själv också, och hur mycket ni brister i det avseendet visas väl av den respons ni får på bloggen. Det är bara att räkna antalet kommentarer.
  • Att inte svara i kommentarerna utan att flera dagar senare återkomma i ett annan bloggpost som ni gör här tyder på att ni totalt har missuppfattat mediets DNA. Läs gärna på, det är egentligen inte så svårt.

För egen del kommunicerar jag gärna och ofta med ett hårt och rakt tonfall. Jag gillar klarspråk. Men den attityd som Smålandsposten uppvisar här är något helt annat. Det är liksom bara tråkigt. Makes me sad.