Tidningsutgivarnas VD Anna Serner och analytiker Fredrik Rogberg har levererat en debattartikel till Dagens Media (även på tu.se). Den sägs handla om framtida annonsutveckling för tidningsbranschen. Bagdad Bob kunde inte sagt det bättre själv.

Det ser ljust ut, säger tidningsutgivarna

I artikeln görs en hel del uppseendeväckande uttalande, tex

  • ”Men med facit i hand vi vet att nedgången bara varit effekten av en historisk lågkonjunktur.”
  • ”Och när varumärkesannonsörerna kommer tillbaka så är det dagspress som gäller”
  • ”Dagligvaruhandeln har hittat tillbaks till dagspressen igen. Motorannonseringen tilltar kraftigt. Och den viktiga platsannonseringen kommer tids nog öka igen med minskande arbetslöshet. Hela rubrikannonsmarknaden kommer återväxa med konjunkturuppgången.”
  • ”Och när konjunkturen vänder kan antalet prenumerationer öka.”
  • ”Det våras för dagspressen.”

Och så där håller det på. Dessutom passar man på att utdela tasksparkar åt ”dödgrävarna”, ”dagspressantagonisterna” och ”kverulanterna”. Jag undrar vilka de är?

För egen del har jag ofta och ihärdigt sagt att branschen är i kris, men jag har alltid försökt presentera lösningar, så jag känner mig inte träffad av fraser som ”Utan att någon presenterat några långsiktigt lönsamma och trovärdiga alternativ.”

Jag ska inte göra en lång upprepning av allt som redan skrivits i frågan, utan nöjer mig med att konstatera att den texten bygger på ett intensivt önsketänkande. Att förneka strukturförändringen vinner ingen något på. Möjligtvis köper sig TU:s ledning lite tid på det här viset…

Annonsutveckling i USA, omräknat till aktuellt penningvärde

En noga genomförd omräkning till dagens penningvärde visar att den amerikanska tidningsbranschens annonsintäkter är nere på nivåer i höjd med 60-talet. Ingen tidigare annonskonjunktur har varit i närheten av den här fallande kurvan. Över hela linjen ökar de digitala intäkterna, men utan aktiv affärsutveckling är det svårt för mediebranschen att ta del av den omfördelningen.

Craigslist vs Newspaper Classifieds (missa inte att det är olika skalor)

Omställningen på marknaden kan tydligt belysas med vad Craigslist gjort med ”classifieds” i USA (och delvis vad Blocket gjort här hemma). En marknad värd upp mot 20 miljarder dollar är snart bara värd lite drygt 100 miljoner dollar. Nya aktörer konkurrerar på nya villkor. Poynter har också gjort en bra uppställning. Men det är inte slut där. Ännu mindre aktörer flyttar in på marknaderna. I Kanada är nu dejtingsajten match.com, som tog över tidningarnas ”personals”, omsprunget av enmansföretaget Plenty of fish. Det handlar om en tredje generations webbtjänster som är extremt slimmade och anpassade till nätets DNA. Blockets dagar borde vara räknade…

Nej, det är inte bara i USA det backar...

Ofta viftar vi bort amerikanska siffror med att bilden ser så annorlunda ut här hemma. Sant är att vi startat från ett annat läge, men som Stefan Melesko kan berätta: ”Storstadspressen har minskat från 3,7 miljarder 1989 till 2,4 miljarder 2009”. Det är inte småpotatis. Och det är inte en tillfällig konjunktursvacka utan ett stadigt fall. Men det finns än värre problem. Ett som TU verkar vifta bort helt i artikeln.

En bild från TU:s egna arkiv

TU har tidigare kommenterat bilden ovan, sammanställd från JMGs data med orden ”80-talisternas utförskurva (i rött) saknar motstycke i tidigare generationer”. Jämför gärna med debattartikelns klämkäcka ”Det ser ljust ut för dagspressen”. Om den unga publiken aldrig hittar till dagstidningen, den medelålders i allt högre utsträckning lämnar den, och den äldre sakta men säkert dör ut – vad ska då hända?

Från 76% till 50% på knappt 20 år

Den här kurvan visar vad som händer. Det är skarpa tal som visar hur hushållstäckningen för Helsingborgs Dagblad på knappt 20 år minskat från 76% till 50%. Hur kan någon hävda att det är något annat än en strukturell förändring vi ser? Intäkterna har hållits uppe genom att prenumerationspriset, över hela branschen, ökat med 40% under samma period. Och som synes, det här är ett fall som började redan innan webben, så vi ska inte vara för snabba att peka finger

Sammanfattningsvis: Det räcker nu. Jag gillar verkligen mediebranschen, och tänker fortsätta försöka göra den rättvisa. Jag är övertygad om att det finns enorma värden som skulle kunna säkerställa att vi har en mediebransch i morgon också. Jag brinner för journalistiken och jag brinner för den affär som fortfarande är möjlig. Om man ställer om.

Men med en branschorganisation som levererar den här sortens snömos behövs det inga yttre fiender. Då behöver man inte ens se hotet i vitögat som Facit gjorde, utan kan halvblind, och som en lallande fåne, knalla vidare mot sin egen marginalisering. Det vill jag inte vara med om.

TU, våra vägar skiljs nu. I morgon postar jag min anmälan om att lämna organisationen.

Mediebranschen, i oktober ska ni komma till Internetdagarna. Där kommer mediefolk och internetfolk sammanföras till ett spår som lovar att bli något alldeles extra. Garanterat fritt från snömos, garanterat fullt av långsiktiga och trovärdiga idéer om morgondagens intäkter.

Uppdatering: Man har frågar hur jag kan gå ur TU, eller rättare sagt: hur jag som icke-tidningsutgivare kunde vara med där. Det är tydligen inga problem alls. Mina tidigare ägare krävde det, så då funderade jag inte så mycket. Efter att jag köpte loss Mindpark var det inte självklart för mig, men så här skrev TU förra gången jag diskuterade att lämna: ”Jag vill JÄTTEgärna att Mindpark ska fortsätta vara medlemmar i TU. Därför att jag vill ha med ditt engagemang, därför du representerar en ny form av medier som jag menar Tu också ska representera, göra saker för, få input från och som är del av medielandskapet.”

Men sedan har det visat sig, att man nog inte menade så mycket med det ;) Till exempel fick jag stå utanför när man tillsatte en arbetsgrupp för ”Behavioral targeting”, ett av de områden som jag varit hårt drivande för. Så om artikelförfattarna tycker att jag varit en av de som ägnat mig åt att ”stå bredvid och klaga och klandra” – då är det ”right back at ya” på den…

Uppdatering 2: Fredrik Strömbergs text från 2009: ”Hör upp, medierevisionister” är så klockren att den får en länk i en länkfattig text (tidsbrist). Jag fyller gärna på med fler länkar efterhand, tipsa i kommentar.
Via Media Evolution och @pelles hittar jag ”Print is eternal”. Och konstaterar igen att humor är bästa sättet att leverera ett budskap. Den vill du läsa, jag lovar!

Svenåke Boström skriver öppet brev till Anna Serner, och Bo Hedin skriver om farligt önsketänkande på Mindpark.

Fredrik Rogberg svarar i kommentar nedan. Kommentera gärna hans kommentar i ljuset av retoriken i debattartikeln.

Ursäkta röran.